Det måste varit första intrycket. Likt något overkligt sveptes han fram och klev in i rummet av mitt hjärta - inte visste jag att det skulle förorsaka så mycket lidelse och smärta. Likt ett inopererat piller utsödrade han kärleksbryggd inne i mig genom en vass kanyl. Jag fick mina bitterljuva doser under en lång tid. Han hade en ovana att sticka lite hål på hjärtats väggar och artärer ibland samtidigt som han utsödrade extra endorfiner - som om det inte skulle göra lika ont då. Ja, han hade sitt liv där i mitt hjärta natt och dag. Jag kunde omöjligt plocka bort honom därifrån, inte ens en operation på psyket hade hjälpt. Så småningom klev hans riktiga jag fram och han skar hjärtat i bitar med en blank kniv. Det söta jag kände för honom läkte visserligen såren men sen satte han sig som en propp däri’ bland ärren och attacken var ett faktum. Hjärtat exploderade och han gick fri - nu i hela min kropp. Vandrandes gick han runt i mina tankar, spökandes likt en förbannelse. Voodoo på mig själv AV mig - med värdighet, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar