Ersättningsbehov, Gottfolk. Får man den dos kärlek och kontakt man är i behov av så leder det till ett visst beteende och senare till mål. Om man däremot understimuleras av kärlek och kontakt men har behov av det trots hinder - så leder det till ersättningsbehov vilket för vissa kan bestå av t.ex HUNGER, då söker man föda och blir mätt.
En överdriven längtan av att äta utvecklas och aptiten ökar. Barn kan känna liknande aptitretning om de känner sig otillräckliga, mobbade, inte accepterade, otrygga eller något likande, men även barn kan vara olyckligt kära - glöm inte det.
Jag märker själv att jag gärna äter mycket mindre om jag är känslomässigt kär eller befinner mig i ett lyckorus. Goda känslor eller viljan till att bete sig på ett visst vis för att uppnå målet ersätter verkligen mat en bra del för mig. Om jag är lycklig/får den kärlek jag behöver så är jag t.ex inte lika sötsugen eller har så stor aptit alls.
Har ni inte upplevt liknande scenario?
Just nu är jag i en svacka av olycklig kärlek vilket slår tillbaka på mig själv såklart. Men jag äter sunt nu endå för att må bra(!), även om jag minns att jag för 2 veckor sedan då jag var nära en deppression som berodde på fler faktorer än olycklig kärlek och då åt jag faktiskt mycket choklad! Men jag har kommit över honom nu - or not...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar