Priviligerad är rätta ordet. Tro mig, jag har fått gå en lång väg för att kunna utnämna mig själv till det - ännu är det bara början! I över ett år har jag samtalat lite med en viss tjej a.k.a nog känd runt Stureplans-trakten och blivande artist - men ej snobbig som många andra. Nej, jag såg redan från början att detta var en slags soulmate. Sättet hon skrev och förde sig på tydde på stor livserfarehet på blotta 1 år extra hon levt utöver mig. Nej, det här var ingen vanlig tjej. Jag skulle se till att bli vän/närmare henne på ett eller annat sätt, ty jag är icke lesbisk men jag visste att hon var som T-centralen på en tunnelbanekarta. Och för dem som inte förstår min skrift: hon har ett enormt kontaktfält. Jag minns hon på den tiden hade över 900 vänner på sin lista - som hon reducerade till det närmaste och nu är det "bara" 300. Jag kunde ha varit en i mängden, men jag stack ut på mitt brutala men glansiga vis. NAPP - givetvis. Nu finns "min andra riktiga" blogg (ej min metroblogg) bland hennes få förunnade favoriter a lá 10 stycken som är riktigt kända människor eller hennes närmaste vänner. Det ni, det är guldvärt. Skratta om ni vill men jag vet vart jag är påväg och vad mitt mål är. En vacker dag, kanske om ett par månader kommer jag säkert råka stöta på henne ute och då är vänskapen ett faktum. Vi har båda lite artisteri och skön perfektionism i oss, men fortfarande är vi egna. Hon lär mig något och jag henne - bättre kombination får man leta efter. Absurt? Inte alls. Snart kan jag vara inne på spåret jag vill, jag håller just på att ställa om dit, jag är påväg, det kan ni hoppa upp och klappa er på! Vänta och ni ska få se att jag hör till den världen, först ska jag bara färdig utvecklas från puppa till fullfjädrad fjäril med alla ljuvliga egenskaper därtill. Snart är jag färdig. Vänta och se gottfolk, vänta och ... se ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar