Nu bloggar jag på två ställen. D.v.s annonymt här på metrobloggen och tillkännagivande på en annan blogg jag inte rört på flera månader! Jag får ut mer av att blogga här på metro men vet med mig att mina vänner och personer runt omkring mig uppskattar min andra blogg och det är ju den jag "vinner på" egentligen eftersom det är främst bekanta och sådana som vet vem jag är som läser den andra bloggen.
Så vad säger jag där som jag inte säger här? Hehe, ni får tänkta omvänt. Jag säger nästan allt här men berättar mer gärna detaljerna där. Låt mig klargöra : på metro skildrar jag mina känslor och på min andra blogg där jag inte är annonym berättar jag lite mer om mitt liv där jag nämner personers riktiga namn och så. Gemensamt för båda är mitt sätt att skriva: gärna så slagkraftigt och rent som möjligt. På min andra blogg kan jag dessutom inte använda så många roliga färger och det är ett helt annat upplägg. Så, kort sagt: ni behöver inte misströsta över att inte få se min "verkliga" blogg – för ni får veta otroligt mycket mer här än jag ens är i närheten av att berätta där.
Känslor är privata ting, de kan bara framföras som det är på riktigt när man är annonym. Folk man känner skulle ju bli skräckslagna om de visste att jag kände såhär som jag berättat om i min blogg. Men det medlidandet från mina nära och kära vill jag inte utsätta dem för. Andra i min omgivning skulle inte heller kunna förstå allt, endast HÄR på metrobloggen.se kan jag beskriva i detalj och pricka vad som försiggår innuti mig ... och mitt blödande hjärta.
Teoretiskt sett känner ni mig alltså bättre än vad någon annan i min verkliga omgivning gör, haha, det är nästan lite komiskt. Puss & kram på er Gottfolk :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar