Ordet som förevigt är glansigt nygammalt och tycks vara utan början eller slut samt kan tänjas till sina gränser följer mig. Hej tid! Jag har tappat begreppet, fast tiden är med mig i skrivande ögonblick - endå kan jag inte ta på den, inte fånga den eller knappt se den. Identifikation saknas. En regnbåge att jaga - jag tackar nej. Aldrig ska jag lägga mig sent igen när jag har en kommande vardag som väntar på mig.
Idag tog tiden kol på mig bokstavligt : jag försov mig genom halva dagen trots att klockan (kanske) ringde! Endå orkade jag inte gå till skolan - det skulle vara för pinsamt. Man kommer ibland till en ståndpunkt när något tar emot - det här håller inte längre. Nu får det vara nog! Ska börja sköta mig igen - orkar inte med besvikelsen över mig själv när jag inte gör saker som jag ska, kommer försent m.m. Det självuppfyllande jaget Gottfolk, jag måste förverkliga det. Live your dreams - life’s waiting for you.
Skäms och drar mig tillbaka med svansen mellan benen, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar