All denna onödiga bloggtext till ingen nytta när ungdomen är närvarande! Bloggning och surfning på nätet - ett tredje moment i livet jag borde lagt på hyllan och därmed ägnat mer av tiden åt verkligheten.
En sorlig individ anropar på hjälp. När t.o.m ens familj ser hjälplöst på hur man faller ihop genom att natt in och natt ut sitta där framför sin 1 cm´s tunna datorskärm med ljuset tänt långt in på småtimmarna - är något förfärligt fel! Jag missköter mig, erkännande nog. Det är en ond spiral jag försatt mig i jag aldrig förut trodde kunde existerande vara möjlig - men som jag nu befinner mig i. Hur ska jag ta mig upp? Ändå vill jag inte ha hjälp, vem ska hjälpa en om inte en själv? Man vågar inte visa sig svag. Svaghet är en ENORM brist som inte är accepterad i samhället - eller någon annanstans för den delen heller - inte ens av en själv! Jag visar mig stark i alla avseenden - men bakom en fasad jag byggt upp står jag där helt skör och olycklig.
Jag är olycklig utan att riktigt förstå mer än att det beror på en mix av saker som inte fanns där för så kort tid som ett halvår sedan. Men nu finns problemen där och gnager i mig utan att jag vet hur jag ska finna lösningarna. Det är så djuprotade att jag inte ens KAN tala om dem för någon... det har gått för långt och jag vet inte hur jag riktigt ska ta mig upp. Kris? Kalla det vad ni vill. Jag blottar mig nästan tillfullo här - min enda fristad för utlopp av sanna tankar. Men vissa hemligheter är jag illa tvungen att stänga inne. De är låsta i tryggt förvar bakom mitt försvar...
Jag har fått kort stubin på senaste tiden - vid minsta anblick kan jag gå till angrepp på någon i familjen som om de huggit mig i ryggen. Jag vet att det inte är deras fel och att inget blir bättre av att sprida negativitet när de själva först är positiva - men var ska man lägga sin ilska? Jag har försökt få utlopp för den genom långa träningar men det hjälper inte tillräckligt och ord gör ingen rättvisa. Så att skriva av sig är bara som en ansats till bot. Ord är otillräckliga och besitter en fundamental brist: sann uttrycksfullhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar