JAG SITTER HÄR OCH GRÅTER! Tänk om han läser det här, skulle det förändra någonting? Tårarna rinner i floder in i det tysta. Känslan som spridit sig i mig gör fasansfullt ont. Jag kan inte acceptera att jag inte kommer få se Snyggó på 1,5 år. Jag kan lika gärna gå och ta självmord. Jag vet inte ens varför jag känner så starkt för honom men han är allt som existerar i mitt huvud 24/7 som om det inte fanns någon annan kille bättre för mig i hela världen. Jag satade allt på ett kort förgäves IGEN.
Nu tvingas jag trasa ner alla minnen och hugga mitt eget hjärta med en kniv. Samtidigt som hjärtat förgörs inifrån, av spikliknande taggar som sticks djupt in i mitt unga tillsynes friska hjärta som jag trodde skulle klara av all möjlig smärta...
Regnet faller ned utanför mitt fönster, han sover medan sikten för mig är oklar på grund av alla tårar som är ivägen för ögonen och fälls i skrivande stund, ner på tangentbordet och bildar splittrade sjöar av blod. HUR KAN HAN VARA VÄRD DETTA? Jag har talat med honom och han är så söt man kan bli - men han känner ju inte som jag, bara har empati. Förbannat, jag orkar inte med den här olidligheten som gripit tag och river brännande innuti mig. Hela jag skakar och händerna allra värst när jag pratade med han. Vulkanutbrottet vi alla väntat på skulle komma har nyligen inträffat med en sprängande kraft. Den onda energi strömmar i mina ådror likt het lava medan ilskan haglar ned med ofantlig styrka och sotar för resten av världen som är obetydlig. Allt som betyder något är Snyggó. Men varför ska det behöva bli såhär? VARFÖR!? Vad har jag gjort för att förtjäna all denna tortyr. Jag slits bokstavligen i stycken.
Mamma vill ha datorn nu och kolla sin e-mail, F-N VILKEN J-VLA E-mail, nu!? Hon får inte se att jag gråter. Jag kollar hennes e-mail och skriker att hon inte fått något i min normalaste tonröst jag kan ha i det här läget. JAG BEFINNER MIG JU FAKTISKT I TRAUMATISKT CHOCKTILLSTÅND(!!)
Jag kan inte ta ut eller in information eller ens förstå vad Snyggó menade med det han sa. Perceptionen är totalt blockerad. Nu trycks ett Mount Everest berg över mitt bröst och jag kan inte andas, syret tar slut i mina lungor och jag känner att jag plattas till som en myra under någons trampsteg. Nu drar en svart kraft mig nedåt i ett bottenlöst mörkt hål. Ingenting löser sig, allt blir bara ett renare helvete för varje sekund! Sann kärlek finns inte - inte för mig för det är endå bara ett psykiskt självmord. FATTAR HAN INTE ATT HAN ÄR ALLT JAG VILL HA!? Det gör så så sjukt ont. Jag skälver till och dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar