Kodad realism

Hans namn på MSN förbluffar mig lika mycket varje gång han byter till ett nytt. Här talar vi hett temprament, gottfolk! Han finns där, bara några tangenttryck bort men ändå känns det som om en osynlig mur hindrar mig ifrån att säga honom något. Han verkar helt uppslukad i sina göromål men trots det så är jag rätt nöjd med mina åstadkommanden, klar succé - men inte tillräcklig! Ge mig ett deal, en chans att bevisa hur godhjärtad och kul människa jag är - så ska det växa vinster. Jag har erkänt mina känslor och han svarade att han tyckte jag var söt. Han började ta initiativ, ville ha bilder och dittills var ju allt fantastiskt underbart! Tänk er själva att ert hjärtemål ger en sådan positiv respons, jag menar: det är väl för bra för att vara sant!? Ja, snart klipptes mina vingar av och med en duns landade jag åter ned på marken – där ologisk svalhet träde i kraft igen. Vad hände?

Ödet odlar ondska och har inte bara tagit många onödiga tusenlappar på sistone - utan även min hand för tillfället och snart också Snyggó själv! Perspektivet förvirrar och känslorna skär in i varandra. Snart fyller han år och mina ärr består. Förseningar det inte finns utrymme för är nu plötsligt påtagligare än någonsin, likväl ett faktum. Någon vill mig riktigt illa, någon känner vrede, men vem skulle det vara? Eller ska man alltid anklaga ödet? Nej, kanske förtjänar jag dessa smäll på smällar, men högst troligtvis inte! Ibland sker saker i livet man inte förstår sig på men som godtyckligt tjänar sitt syfte.

Mot alla odds ska jag kämpa och ta mig upp igen; forma verkligheten till vacker, fin och varm, där "all inclusive" gäller. Jag förlorade mycket på blott två veckors tid. Men mot alla odds ska jag ordna det här, ge mig lite tid och frid så ska jag återkomma blomstrande och splendid. ..... Mot alla odds!