Idag sa mamma till mig:
"Även om du ser en kille som verkar bra, så är han egentligen bara HALVBRA!"
Det har hon själv haft erfarenhet av med alla killar genom åren hon stött på faktiskt...Med det menar hon på att killar vid möten kan visa sig ifrån sin bästa sida, men efter ett tag kommer de sämsta sidorna succesivt fram. I vissa fall kan det få förödande konsekvenser. T.ex att deras gullande förvandlas till misshandlande våld. Och anledningen till att jag nämner just killar är att de i regel har en större makt över oss "små" kvinnor som oftast inte kan slå ihjäl en man på samma sätt.
Ofta känner jag att jag nog inte vill ha en kille trots allt - men ändå suktar man efter närheten kärlek kan ge. Inte ens Snyggó kanske duger som jag föressten tyvärr "gett luft" för några dagar sedan eftersom jag berättat lite om mina känslor för honom - visserligen i en lättsam ton, men han tror sig nog ändå vara värsta bäst nu, palla med den inställningen.
Screw love, it’s not worth the pain and bruises it cause in the heart anyway!
Men jag säger inte att tjejer är bättre - vissa kan vara riktigt bitchiga satmaror! Vi är ju alla människor av kött och blod, men det finns faktiskt dom som har positiva egenskaper vilka väger över de negativa. Tack och lov för det. Men man ska inte tro att evig kärlek finns, det är taget in i filmer ur verkliga fantasier som inte kan förverkligas. Se det som sience-fiction. Men trots allt, tänker jag nog fortsätta tro på att den sanna kärleken finns någonstans därute och att jag en vacker dag kommer finna den.
Ibland undrar jag varför vi dras till närheten och därmed faran? Kanske är det en överlevnads instinkt och själviska gener som styr oss att tro på att all smärta ska vara värd kärleken man KANSKE får uppleva i ditt liv. I sagornas värld existerar inte ens olycklig kärlek, där får princessan sin prins och dom lever lyckliga i alla sina dar. Vilken paradox. Stackars barn som växer upp i den banala tron om att det ska finnas sann kärlek därute. Nåväl, låt mig krossa era (deras) drömmar: "DET FINNS INGEN RIKTIG EVIG KÄRLEK, allt är temporärt och oftast utbytbart!" Par som levt ihop längre har inte ens passionen kvar, om det finns några som påstår det så ljuger dom. Men somsagt, låt oss tro att den verkliga kärleken väntar på oss därute - så länge kan man försöka njuta och ha roligt på vägen och låta bli att plåga sig själv med hoppet om kärleken. Men fortfarande ställer jag mig frågan: finns den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar