söndag 16 september 2007

He makes me happy !

Han gör mig så lycklig även nu – fast jag inte sett honom på 3-4 månader! Hjälp, vad länge det låter... men tiden går fort. Jag vet att han fortfarande är Han med stort h. Nu när han tagit studenten, festat runt medelhavet och verkar ha gjort slut med tjejen hade man kunnat passa på lättare än någonsin... men eftersom han ska iväg 1 och ett halvt år så vet jag inte om jag ska satsa allt eller hålla tillbaka. (Även fast jag vet att jag lär köra på det förstnämnda om jag får chansen...)

Man kan ju undra varför det inte skedde under skolåret vi gick 2lektioner/V tillsammans på, men det har sin naturliga förklaring i att han såklart hade tjej, var seriös med sin sport och plugg... Han kanske noterade mig, men utan närmare eftertanke då vi bara kallpratade i bästa fall.

Det absolut roliga är ju att jag gillar honom så mycket - och att han nu plötsligt verkar ha fattat mer tycke för mig.

Trots det glömmer jag aldrig hans vackra breda smile när jag en vårmorgon kom in i biblioteket och bara skulle tala om för honom att lektionen börjat... först log vi mot varandra i nästan för många sekunder... men sen klämde jag fram "ärendet". Han var alltid en sådan gentleman, direkt ifrån början. Jag faller med andra ord lätt för såna sådana som har liknande egenskaper som honom.

Förut var det en kille i 9:an som jag var hemligt kär i och som lärarna hade satt ihop med under ett veckolång pararbete! Snacka om att jag kände mig lyckligt lottad. Jag minns första dagen av par-arbetet när lärarna delade ut papper med information. Vi satt brevid varandra och han vände pappret så att jag skulle se texten bättre. När vi gick ut ur byggnaden höll han upp dörren och talade alltid artigt... simple things is what my heart beats for!

Snyggó, I like you so much that I´m terrified to lose you, even though I know I´ve allready have (with your trip abroad comming up soon). But if you step up I´ll step up too, I promise. Sometimes you’re just too good to be true so that I wonder : do I deserve you? But then I realise, YES, we fit together, we do.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar