söndag 30 september 2007

SKYNDA PÅ!

Hur i helskotta (har aldrig använt den svordomen tidigare) ska jag hinna?

Före klockan 00:00 måste ett STORT arbete vara inlämnat (mailat) och nu talar vi om 20 sidor text + bilder. Det klarar jag lätt som en plätt va? Jag avskyr mig själv för att skjuta på göror och vänta till sista sekund hela tiden. Det gör givetvis att jag kommer försent till olika tillställningar och känner att jag inte visar respekt för dom andra som väntar på mig - fast det ju inte spelar någon roll för dom oftast utan för mig själv att jag missar delar av lektioner eller gör vänner lite irriterade om jag kommer 5-10 min senare än avtalad tid. JAG ERKÄNNER att  detta är en brist i mig som måste växa bort omedelbart. JAG MÅSTE bli duktig igen och sluta slarva som jag gör nu. Men de senaste månaderna har jag blivit mycker mindre studieaktiv för jag är väl skoltrött, orkar inte engagera mig som jag brukade och det ledde som bekant till att jag böt ut Fysik B och Matematik E, diskret och breddning till enkalre kurser. Det var mest taktiskt gjort för jag kommer aldrig kunna få MVG i någon av de där räkne-kurserna så jag är nöjd men ja, visst känner jag mig lite slapp. Inte bra. Jag gillade själv inte slappa människor förut - och här står jag i egen hög person och kan erkänna att jag är slapp nu åtminstone. Vad hände? Jo, jag har helt enkelt mycket annat i tankarna för tillfället, mycket går åt kärleks-tankar...

Men tillbaka till arbetet. Det är inte så att jag inte gjort någonting, jag har ju UTFÖRT arbetet så allt finns på kanske 30 sidor papper här brevid mig i en mapp - men det är BEARBETNINGEN som nu kommer ta livet av mig känner jag för jag har inte orkat ta itu med arbetet. Det har känts så jobbigt bara. Vart skulle jag börja liksom, det var så... mäktigt stort. Detta är en viktig uppsats och den MÅSTE vara inlämnad om 5 timmar. Jag måste skriva 1 datorskriven sida per kvart. Jag får be till någon högre makt att rädda mig, men jag förtjänar det inte! Jag känner mig så sjukt dålig som person som inte kunde fixat det här för flera veckor sedan och sitta tryggt nu och vara nöjd. Men jag har varit sjuk, haft annat att göra och hela senaste veckan har jag haft ont som i helv-te i min hand så jag bara kunnat skiva med ena... Nu hänger jag på en lina som snart kommer kapas av och inte nog med det så är säkert mina 5 jobbarkompisar sura för att jag inte hört av mig till dem, eller jo, med en pratade jag med men dom var ju så trevliga och vi kunde blivit riktiga vänner men istället ignorerade jag arbetet och därmed dom fram till nu.

Oddsen att jag ska hinna skicka in arbetet före midnatt är miniatyrsmå just nu, vem av er därute, Gottfolk, tror jag lyckas/misslyckas? Jag gör hur som helst ett försök - som alltid. No limits.

// I stundens hetta en misealbelt misslyckad Mysticá med skuldkänslor för sig själv och arbets-kompisarna/handledaren men som får skylla sig själv!

DET KLARNAR UPP

Lite nyheter från mig

Haha, det här är bara för roligt: Jag är medlem på ett community där jag ibland ser en viss kompis till Snyggó bland besökarna och DET känns helt konstigt för han står ALLTID med bland mina besökare... sen går jag in på hans profil och sen går han in på min profil igen och sådär har det hållit på i flera veckor/månader! Till saken hör att Snyggós kompis ser rätt bra ut, men inte riktigt är min stil. Skulle vara roligt om han skrev något men det känns som att han inte riktigt vågar men sen... är han ju SNYGGÒS kompis(!) så att komma närmare snyggó genom honom går kanske men kanske inte. Jag tycker bara det är så komiskt för många av Snyggós vänner har sett min profil på communityt men Snyggó själv verkar inte ha det... han är nästan helt inaktiv där. Men jag förstår bara inte varför Snyggós kompis hela tiden spanar in min profil, okej jag gör ju det tillbaka men han började! Man undrar vad han tänker för det är som om vi "checkar" varandra då & då.

Nej nu byter vi samtalsämne. Inatt drömde jag om Brownie och att vi "höll på". Jag tror det kan vara för att Brownie är lättare att "få" än Snyggó på sätt och vis, men samtidigt vill jag inte "ta" Brownie så länge Snyggó "finns tillgänglig" - dessutom känns det lite fel. Jag och Brownie kan nog inte ha ett riktigt hållbart förhållande, han är alldeles för oseriös för det tror jag. Imorgon ska jag prata med Snyggó, klappat och klart ska det bli!

Igår joggade jag för första gången på 1-2 veckor och det var såå underbart skönt! Saknade verkligen löpningen men har man bandage runt handen och värk överallt ungefär så orkar man inte springa. Men nu är jag igång igen. Men jag är ledsen för att jag inte kommer kunna gymma på läänge p.g.a såret för handen är fortfarande ordentligt skadad. Saknar gymmet!

På kvällen gick jag en befriande promenad med en av mina bästa vänner. Hon är orolig för att ha AIDS och jag kan förstå det då hon haft sex med 18 pers - och i de flesta fall OSKYDDAT. Nej, med det här kan jag bara hänvisa till mitt inlägg som aldrig kan bli uttjatat eftersom det är aktuellt 24/7: www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp

Ha en fortsatt solig dag kära Gottfolk! :)

lördag 29 september 2007

HAPPY :D

Såhär ser det inte ut varje dag när jag kommer in hit hehe.  Tack alla söta människor för att ni fäller kommentarer för jag älskar er mestadels positiv feed-back (men är inte rädd för kritik heller)! Puss och kram på er Gottfolk därute som är så underbara! Ni får gärna tipsa mig om vad ni vill se mer av i min blogg, kärlek, debatt eller vad? 
Ge mig riktlinjer så ger jag er det ni vill ha 

Love /Mysticá

fredag 28 september 2007

VÄNDPUNKT

Någons olycka blev min lycka såsom min olycka (stulen mobil) blev någons lycka...

Jag kände på mig att jag inte kunde utsättas för mer negativa ting för det är väl orimligt efter allt ont som inträffat och tagit så mycket ifrån mig på sistone! Jag menar, bara vården för min onödiga skärskada kostade sammanlagt över 1000 kr och för att inte tala om min stulna mobil, förstöda hörlurar och andra kostnader det inte finns utrymme för men som tillkommit endå. Någon eller något måste ha hört mig för nu börjar livet ljusna igen!

Förrigår cyklade jag en kvällsrunda i närområdet när jag plötsligt såg ett busskort helt övergivet - någon hade förlorat det - precis som jag förorat vissa saker på sistone. 

Förbluffande. Aldrig hade jag upphittat ett busskort förut och denna gång ett Termins-pluskortplus (PRECIS VAD JAG HADE TÄNKT KÖPA SNART) och "ingen var dess ägare" för personen som haft det hade inte textat namn, telefonnummer eller dylikt alls – vilket betydde att man lika gärna kunde ta det med mig hem för polisen skulle endå inte kunna spåra vem som ägde kortet om där inga uppgifter var angivna. Trots det sistnämnda så kände jag medlidande för personen som tappade kortet, men vad skulle jag göra? Bara låta det ligga kvar där? Jag erinrade mig om en gång när jag tappade mitt busskort på en vägsträcka, men jag visste på ett ungefär var det kunde vara så jag gick tillbaka några minuter senare och hittade det - uppe på en lyktstolpe! Någon hade hittat det men satt fast det på lyktsolpen. Jag fick en impuls om att göra detsamma, även om jag egentligen verkligen behövde samma sorts kort! Ägaren hade inte förorat pengar på förlusten för kortet var bekostat av elevens skola såg jag (eftersom det inte hade något pris på sig och dessutom var tjockt textat). Detta betyder att det endå inte var som en riktig pengaförlust för personen - vilket det varit mycket för mig på sistone. Jag tvekade lite men satte fast kortet på en lyktstolpe för min moral och etik kunde inte säga mig annat därför jag själv vet vilken hemsk tomhetskänsla som uppfyller en när man förlorar något för en värdefullt och letar för att finna det igen. 

Två dygn senare var jag förbi platsen igen och där var busskortet fortfarande - vilket fick mig att känna att personen inte skulle kunna hitta det igen så jag tog med mig det hem trots allt... personen hade många timmar på sig att hitta det igen men tyvärr så verkade han eller hon inte göra det fast jag gett chansen...

Busskortet började gälla i början av Augusti, och har nu värdet 700kr! Jag känner mig lite välsignad efter händelsen och som att jag gjort det enda rätta - även om det var lite fel av mig att tagit det tillslut men vissa andra hade kanske tagit det direkt och försökt sälja det vidare. Nu kan jag spara och inte behöva köpa buss-terminskortplus för hösten! TACK OCH LOV! Men jag känner endå att det var ltie moraliskt fel av mig att ta busskortet tillslut - tänk om personen hade hitat busskortet några dagar senare? Det är svårt att förhandla i vissa situationer men man måste helt enkelt överväga och göra det man anser vara bäst för stunden helt enkelt. Bitterljuvt.

KLOCKRENARE FÅR MAN LETA EFTER!

Magnus Betnér i all ära Gottfolk !

"

---

"Min dotter fyller 2 nu, vi funderar på att ge henne en fitt-piercing i födelsedags present!" - " Han sa ... han sa... mitt bland barnen.. det där!" -"MEN SNÄLLA DOM ÄR JU 2 år, dom fattar ju inte det där!"

---

Vi har fortfarande ett samhälle där tjejer tjänar mindre. Där kvinnliga yrken har lägre status. Där brott inte reds ut lika snabbt och lika ofta om det råkar vara en kvinna som blivit utsatt för något. Alla dom här grejerna som gubbar vet men som skiter. De tär det som är problemet med jämnställdhetsdebatten och vi kommer inte komma någon vart förrens vi män inser att det är vi som är jävla slempropp som sitter ivägen!

Då säger vissa gubbar: "tjejerna får väl visa framfötterna, ska det va så jävla svårt!?" . Ja, det kanske är det i ett samhälle där flickor och pojkar uppfostras helt jävla olika.

Det måste väl rimligtvis vara lika OK för tjejer att ligga med någon dom vill ligga med!? Nej det är ju inte så, det är därför jag hoppas när min dotter är 20, jag hoppas hon är största slampan i Stockholms län asså - om hon känner för det givetvis. Sen gör hon säkert revolt, börjar samla frimärken och gå i kloser. Men om hon vill det, när hon är 20 år, hoppas hon har knullat igenom hela sitt gymnasium. "Nääe, säga så om sin egen dotter!!".

Men om jag hade snackat om sin son då? Ah, när han är 20 år, hoppas hon har knullat igenom hela sitt gymnasium! "Ah, det är en riktig hingst! De ä bra!"

Som om det inte vore nog med alla män som lägger på grejer på tjejer så finns det tjejer som hjälper till. Framförallt Ebba von Sydow.

---

Och så säger hon grejer som : "Och så lämnar vi ut vår telefonnummer men nej nej, vi ringer inte!" Nej men gud nej nej, tänk om en tjej skulle ta för sig och ringa till en kille som hon hittat ute på krogen! Nej, sitt hemma och vänta bara. 

---

Så säger Ebba : "Nu hade jag jobbat i 60 timmar, så jag ville unna mig lite njutning". Så scrollar jag ner : "Jag satte på mig min Juicy Overall "  Det var allt, det var hela njutningen! Men vad fan, TA BLOGGEN PÅ ALLVAR, bli helt galen! Jag ville unna mig lite njutning, vet ni vad jag gjorde? Jag gallonade in hela lägenheten. Ja, jag bad en tankbil komma in och tanka in olja rätt igenom köksfönstret. Det var olja upp till knäna när jag gick och baxade ner min bensindrivna Mr.Rabbit som jag har specialbeställt ifrån L.A. Det finns bara 3 i hela världen.  Den är så jävla stor och det är klitorisvibbratorer och det är spröt och det finns ingen lång mörk grabb i hela världen som kommer få komma i närheten av min dildo. Ja, jag kunde inte ens köra dildon själv så jag fick ringa in - hör och häpna girls - 4 lesbiska dvärgar som kom och styrde dildon. Jag satt med dildon och jag bara.. slevade i mig glass med båda händerna och bara kom så grannarna ringde störningsjouren ! Det var njutning det girls! Nu ska jag ut och powerwalka!"

---

torsdag 27 september 2007

Bära eller Brista - men detta måste lyftas fram in i det Sista!

(Nu släppte jag nog bomben : ett långt smaskigt inlägg i all ära ;)

Nyfiken som jag är läser jag näst intill varje dag dagstidningar (bland annat Metro) och idag slog mig chefredaktören Mikael Nestius artikel om våldtänkt i tidnignen Stockholm CITY, där han bland annat skrev om att män våldtar för att de känner sig hotade eller vill förtrycka. (Hela artikeln: http://www.city.se/Nyheter/1.857124/aklagarnas-asikter-gor-mig-orolig)

En person som står mig nära har blivit våldtagen förr, flera gånger, av män som först visade sig från sin bästa sida och var hur gulliga somhelst - för att senare förvandlas till våldsamma djävlar och hålla henne fastnaglad i relationen. Här skall tilläggas att hon just var väldigt självständig och självsäker i sig själv och sa ifrån såklart - men männen lät henne inte komma undan! Dom tvingade henne till samlag många gånger innan hon kom ur de destruktiva relatonerna vars mönster för henne upprepades ett par gånger. Först blev hon lurad av hans "underbara sida" - för att i nästa stund vara fången i en demons grepp. Men vi är bara människor och som människor kan vi inte känna andras känslor eller smärta inom oss! Män kommer ALDRIG kunna veta hur fasansfullt skärande smärt-och lidsamt det måste vara att bli våldtagen som tjej (för det är ju flest tjejer som blir det.) Klart världen är orättvis, det är ju ingen nyhet men vad jag vill poängtera är att det är så förargligt!

Vad är det här för ett samhälle vi lever i!? Där våldtäktsoffret bär störst börda och nästan skäms ut medan våldtänktsmännen kommer undan mer än lindrigt.

Jag bär alltid med mig en känsla av rädsla i bakhuvudet över att något våldsbrott ska inträffa mig så fort jag kliver utanför huset - för jag har lärt mig att ingenting är omöjligt!

Jag är ingen feminist, men har bara svårt att tro att vi någonsin kommer att kunna uppnå fullständig jämnställdhet i samhället. Just på grund av synen som förs vidare generation till generation om att en tjej ska vara ett slags sexobjekt medan mannen ska ta för sig av makt. Det finns orättvisor när man är man också men de går inte in på livet på samma sätt. Egentligen är vi byggda för ett ojämnlikt samhälle eftersom vi är helt olika även kroppsmässigt. Men varje gång jag erinras om att jag kommer få en lägre lön än en manlig kollega inom samma yrke så har jag nästan lust att begå självmord på momangen! Jag har förstått spelreglerna men har börjat tröttna på det evinnerliga lekarna mellan människor som irriterar mig mer än något annat. Tjejer ligger ändå i underläge och det är bara ett rent faktum för det spelar ingen roll hur mycket man än kämpar därför att HELA VÄRLDEN med sina över 6 miljarder invånare tycks ha samma syn ändå. Sen är många tjejer så korkade att jag inte ens vågar uttala mig om hur förbannad jag blir på dessa i t.ex media eller annat som syns och förlöjligar bilden av tjejer ytterliggare. De skriker, gör sig slampiga eller säger helt korkade saker medan män slåss/krigar, höjjer röster och luftar sina håriga... 

Trots att tjejer "tycks ha det bra nu", åtminstone i Sverige, så kan jag inte hålla med. Jag vill inte försvinna i någon slags självömkan men allvarligt talat: jag hade hellre varit en man än kvinna i dagens samhälle! Hur kul är det egentligen att: ha mens så länge av livet, behöva vara fin=fixa sig med smink o.s.v hela tiden, gå runt och vara rädd för väskstölder/våldtänkt, få lägre lön...?  Nej, jag börjar känna att många killar bara är skit som just är ute efter en förbannad jävla sak 24/7. (Jag menar inte alla, men många). Fast tjejer än inte mycket bättre dom heller, för många är somsagt riktiga "bitchar". Men bara gott folk kan omöjligt existera - alltid ska det tydligen finnas motsättningar. Jag säger inte att jag är bättre än alla andra, men jag vågar säga att jag sätter ett så pass högt värde på mig själv att jag ALDRIG tänker låta mig utnyttjas - hellre slår jag tillbaka så hårt på killen som försöker något med mig att han dör än att han skulle få utnyttja mig! Och om jag någonsin skaffar en pojkvän igen så vet jag inte vad jag ska satsa på, en lek med eller utan känslor då båda innehåller för-och-nackdelar. Tänkvärt. Jag vet inte riktigt men det känns inte som förhållanden ger så mycket, först är man förälskad i högst 3 år på riktigt, sen går det bara utför... 

Jennifer Lopez sa idag på TV: "Det gäller att jobba med relationen, det är det värt!" Hon kan ha rätt, men jag är inte beredd att betala priset nu, möjligtivs om det var Snyggó kanske... men jag har nog överskattat honom en del, jag menar: man får ju inte vara naiv! Om jag inte får den jag vill ha - så tänker jag inte ta någon annan! Kanske skaffar jag aldrig barn... orka föda in dem i ett förstört klimat av ojämnställdet, på tok för stor befolkning och ozonhål. De globala problemen jag tagit upp ligger inflätade i en gigantisk Rubikskub att lösa - men vem kan lösa gåtor som är så mäktiga att de knappt har några svar? Helvete(!!) att folk inte kan bete sig snällt mot varandra.

Jag känner mig ensam om de här tankarna, VEM BRYR SIG egentligen?!  Såhär känner jag men ändå tänker jag inte ge upp kampen för det är min strävan som människa att försöka överleva o.s.v, så nu kan man bara fortsätta att lunka på medan världen ruttar och förfaller. Motbevis, någon? Good luck.

onsdag 26 september 2007

GLÖDANDE FARA

Strömmen hade gått och jag befann mig i en villa så flott. Kvällen var infunnen och röken låg tungt över bebyggelsen runtomkring mig. En vådligt riskabel situation vållade fram. Utanför fönstret syntes flammorna som bara kom närmare för var sekund som gick. Jag irrade omkring i huset och försökte hitta värdesaker men min hjärna kunde inte tänka klart. Allt jag såg framför mig och kunde tänka på var lågorna som var glödheta. Jag sprang upp på övervåningen  som om jag kunde gömma mig där, medveten om att huset snart skulle brinna ned. Ensamheten gjorde sig med ens påmind trots att jag hörde röster utanför som ropade hejdlöst åt varandra. Skräcken spred sig som en löpeld och därmed var förtvivelsen ingiven. Tassandes över golvet på vinden tog jag mig fram till ett hörn och såg ut, nu var lågorna här och befann sig redan på första våningen för när jag kände med handen på trägolvet strömmade hettan mot handflatan. Närsomhelst skulle huset rasa ihop likt en kortlek och jag kunde väl inte bara stå där och tyna bort? Nej, det var jag inte redo för, men snart upphörde allt och kvar återstod vitt sken. Ljust ljus och en suddig bild av... Snyggó?

Jag vaknade upp med ett ryck den senaste natten, men vad var jag så rädd för? Nattens dröm hade fallit i glömska fram till ikväll då jag kände för att dela med mig av den till er, men hur kan man dra parareller ur drömmen till mitt verkliga liv? Jag vill bara att den verkliga mardrömmen jag lever i nu ska ta slut men än verkar det inte över, för trots att jag var fast besluten om att komma på rätt körl igen redan igår – så glimtar ondskan fortfarande fram. Nu får det vara nog med spökligheter!  

Kan erkänna att jag inte känner mig ett dugg på topp just nu då jag har världens smärta i magen, ja det är värsta mens-värken men även värk i handen där stygnen stramar åt och såret käns ömt som sjutton... Jag orkar inte kämpa med vardagen i det här tillståndet "med en förstörd hand" samt sjunkande psysisk och fysik kondition eftersom jag inte kan sova för tillfället, men trots allt tvingar jag endå på mig en hel del eftersom min skolplikt är viktig att sköta! Men någon Alvendon vill jag inte ta till bruk för jag har alltid haft en försmak av motbjudelse när det kommer till mediciner. Men tillbaka till drömmen: kan jag möjligtvis ha befunnit mig i Helvetet? Tror egentligen inte på sådant (så ni kan ta mina tankar med en nypa salt) men eftersom jag kunde se, höra och känna lukten av rök och värmen på golvet så tydligt – så kändes drömmen ... sanslöst verklig! Hjälp!

tisdag 25 september 2007

Kodad realism

Hans namn på MSN förbluffar mig lika mycket varje gång han byter till ett nytt. Här talar vi hett temprament, gottfolk! Han finns där, bara några tangenttryck bort men ändå känns det som om en osynlig mur hindrar mig ifrån att säga honom något. Han verkar helt uppslukad i sina göromål men trots det så är jag rätt nöjd med mina åstadkommanden, klar succé - men inte tillräcklig! Ge mig ett deal, en chans att bevisa hur godhjärtad och kul människa jag är - så ska det växa vinster. Jag har erkänt mina känslor och han svarade att han tyckte jag var söt. Han började ta initiativ, ville ha bilder och dittills var ju allt fantastiskt underbart! Tänk er själva att ert hjärtemål ger en sådan positiv respons, jag menar: det är väl för bra för att vara sant!? Ja, snart klipptes mina vingar av och med en duns landade jag åter ned på marken – där ologisk svalhet träde i kraft igen. Vad hände?

Ödet odlar ondska och har inte bara tagit många onödiga tusenlappar på sistone - utan även min hand för tillfället och snart också Snyggó själv! Perspektivet förvirrar och känslorna skär in i varandra. Snart fyller han år och mina ärr består. Förseningar det inte finns utrymme för är nu plötsligt påtagligare än någonsin, likväl ett faktum. Någon vill mig riktigt illa, någon känner vrede, men vem skulle det vara? Eller ska man alltid anklaga ödet? Nej, kanske förtjänar jag dessa smäll på smällar, men högst troligtvis inte! Ibland sker saker i livet man inte förstår sig på men som godtyckligt tjänar sitt syfte.

Mot alla odds ska jag kämpa och ta mig upp igen; forma verkligheten till vacker, fin och varm, där "all inclusive" gäller. Jag förlorade mycket på blott två veckors tid. Men mot alla odds ska jag ordna det här, ge mig lite tid och frid så ska jag återkomma blomstrande och splendid..... Mot alla odds!

måndag 24 september 2007

För-och-nackdelar med hösten!

Vad fyller du din höst 2007 med?

Molnighet, vind, återseende av vänner, fika på caféer, musik, roande helger, biobesök, arbetem sång, stundvis hårda vardagar, shopping, regelbunden träning och motion, härliga promenader, skolmat, chokladpraliner, studier, lärdom, rutiner, skratt och KÄRLEK?


Vad tycker du är bäst med hösten? (Mina svar):

[1] - Den mysiga känslan när man är innomhus fast det regnar/blåser ute.

[2] - Alla vackra färger i naturen man ser

[3] - Att allt rullar på i vardagliga rutiner, man lär sig nya saker och alla är hemma (inte på semester) så man kan gå ut på helger och roa sig.


Och det värsta:

[1] Jag avskyr tidiga mornar! (Tack och lov så bröjar jag 9 nu för jag har valt bort Matematik E - men är inte stolt över det)

[2]  Kylan som kryper ner i allt lägre grader för varje dag som går. Man fryser på morgonen men mitt på dagen är det inte så värst kallt. Förvirrande.

[3] Allt plugg och prov man överöses med dagligen, d.v.s: stressen och pressen man har på sig ifrån alla håll - men främst ifrån sig själv (åtminstone jag är så).


Sammanfattningsvis kan man säga att hösten bjuder på både gott och ont - precis som så mycket annat här i världen.

TIME IS UP!

Time is running, time to catch up
in this railway station called life.
Choose your tracks, choose your destination
while meeting spouses or whatever
on the platform.

Time for arriving - yet time to depart
focal point of life between the two.
Changing direction, changing waggon
changing platform, changing all the time.
All the time you´ll have to find time
to love and hate
laugh and cry
choose and despair.

Live while you can
love when you have the chance
kiss this life, for God´s sake
while you´re at it.
But remember - just for precaution
- always face the winds of change; it´s a good excuse for tears.

Time is up!

söndag 23 september 2007

Goodnight - sleeptight!

"Igår är historia, nu ska vi sova och om några timmar är vi i framtiden !"

Bloggtipssidor, någon?

Vilka bloggsidor (t.ex tjejbloggen, bloggtoppen o.s.v) rekomenderar ni mig att pinga till och varför just dem?

Problemet är för mig föressten att jag inte kan länka till dom här vid sidolänkarna (när jag väl är medlem där)... det går inte för det kommer inte fram någon ikon. Har försökt men utan resultat...

It's not a dream : It's REALITY!

I mina tankar finns han all the tiiime och ni vet mycket väl vem jag talar om, kära Gottfolk ;)

Det finns ett psykologsikt fenomen som liknas vid förväntningar. T.ex : om du märker att andra uppfattar dig som trevlig och verkar ge dig uppmuntringar så blir du också trevligare. Det andra förväntar sig av dig förstärks indirekt och oftast omedvetet av dig själv så att du också blir som andra tror att du ska vara.

Jag har överöst och kastat komplimanger på Snyggó så han verkar känna sig mycket mer säker när han nu tar kontakt med mig - det känns underbart. Och mycket riktigt, mina förväntingar på att han är helt fantastisk stämmer väl in på hur han beter sig mot mig - underbart!  

Psykologin är nyckeln till relationer - och det är den jag håller på att lära mig både teoretiskt och praktiskt just nu.

En bra fakta/roman bok-rekommendation som handlar om flirt och såndant är: Spelet av Neil Strauss. (Köpte boken men har just börjat läsa den för det tar ju sin lilla tid att komma över ca 450 sidor när man har tonvis med studier vid sidan om...)

Bakom psykologin ligger all kemi, ta t.ex hormonet Oxytocin som bildas vid bland annat beröring men även när någon säger några vänliga ord som betyder något extra för oss. Den första kicken av oxytocinet klingar av efter en stund men en del består. Kanske hade det fina jag sa till honom samma inverkan? D.v.s att han påverkades så positivt av vad jag sa att han just liksom blivit berörd... troligtvis.

//En Mysticá med båda fötterna på jorden - trots att det känns som jag börjat leva i en dröm just nu. Don’t wake me up if it’s true! Let me be the Princess in the fairytale who get’s her Prince. That would be so valuable.

Snyggó, slår mer än över förväntningarna! Varje gång jag tänker på honom så blir jag glad och får ett leende på läpparna. Jag är så otroligt tacksam över att han finns för mig!

Men nu är frågan om och i så fall när vi talar eller någonsin möts igen.

Levnadstips

Life is short. Forgive quickly, kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably, and never regret anything that once made you smile.

lördag 22 september 2007

Var inte naiv - INSE SANNINGEN!

 

Media överöser oss med underhållning så att du, jag och alla andra inte ska tänka så mycket. Politiker och personer som styr eller har mycket makt är helt enkelt ute efter att vi inte ska vara upptagna med tänkande över hur globala system fungerar i världen utan snarare vara underhållna med annat smått och gott (bloggar, idol, tv, radio, musik, modebranschen, spel, bio, tivioli, cirkus bla blaabla till the end of time!)  - och dom lyckas jävligt bra! 

  Deras mål är att operera in ett chip i kroppen där all information om oss och vad vi gör/gjort lagras! Och gör man ett minsta misstag stänger dom bara av korten lätt som en plätt. De som har en högre makt förväntar sig att vi själva kommer vilja ha dom här chippen för att känna oss "tryggare" så dom slipper tvinga på oss dom med tvång, de vill också småningom ena hela världen till en global regering. Förr gällde religion, som förövrigt är en fet stor lögn som enbart har med lite stjärn-positioner att göra men som har lurat samhället att TRO och skänka pengar! 

Nu när "gubbarna" insett att regligion inte fungerar på alla längre så försöker de mer styra oss genom att få oss att tro att vi ska försöka slösa våra liv (särskillt de första 30 åren) på att lära oss saker/och underhålla oss och de resterande vara till familj/jobb och slutligen en lugn pension. Egentligen borde man motarbeta deras vilja och istället LÄRA SIG rätt saker som kanske kan förändra framtiden till det bättre. (Snart har vi inga anktarktisk is, växthuseffekten folk, hallå? Varför görs fortfarande knappt något åt saken!? Istället bygger gärna landet Kina (med flera) fler industrier än någonsin. Pengar, rikedom och lyx är alla benämning på en och samma förbannade sak: EKONOMI vilke tär allt folk tänker på. Man glömmer framtiden och hur den ska te sig för våra barn, barnbarn eller varför inte barnbarnsbarn!? Är en värld full av föroreningar i luft, vatten, grödor och därmed i våra vävnader (DNA) en framtid det vi vill ha? Nej, självklart inte men just nu känns det som om sista minuten är slagen, tiden är inne men rinner iväg. Alla pratar om att "det snart är för sent" men i min mening - ÄR DET REDAN FÖRSENT! Om inte det släpps ett meteoritregn på allt och alla som släpper ut mest gifter eller förstör naturen mest. 

För få läser BÖCKER och tidnignar, utan säckar gärna ihop framför TV:n - den orealistiska - som manipulerar oss intill en drömvärld vi tror vara sann. Bland annat U.S.A har MEDVETET gjort valet att få barnen att halka efter utbildningsmässigt och istället se mer på TV och spela spel / underhålla sig - just för att slippa att folk tänker för det är just vetskap och tankar som är den farliga kombinationen för politikerna och ju mer dom kan separera dessa - desto bättre för de som har störst makt. Men kom ihåg att det är vi som är verkligheten och inte TV:n eller massmedia! Man ska alltid vara kritisk och ta reda på om källan är tillförlitlig - men det kan ibland vara svårt att veta och de som verkligen vill påverka oss vet nyckelorden till vår tilltro. Ord kan också vara falska, hur vet du t.ex egentligen om något du läser på nätet (metrobloggen!) är sant eller falskt till 100%? Man kan inte lita på någon annan än enbart sig själv eller djur - människor är onda eftersom alla är styrda av de själviska generna. Nu är det upp till dig att välja mellan rädsla eller kärlek. Det är dags att : VAKNA UPP! Revolutionen pågår nu!... Någon där emot?

OTUR !

Såhär ser läget ut just nu – ett taskigt sådant:


Det är illa med mig :/ (skriver med en hand hehe)
Vi hade någon speciell skoldag igår då man skulle laga mat och personen jag fick jobba ihop med skar mig djupt i handen med en kniv! Tog en taxi in till närmaste akutmottagning, fick bedövning så handen svullnade upp till max och fick sy 6 stygn...
Bedövningen och alvedonen släppte några timmar senare och nu... sticks/bultar/värker det som tusan!
Men: sånt är livet - man ska aldrig ta det förgivet!
Fick växla in min enda 1000-lapp också... vilket jag ångrar för just den fick jag av min mormor innan hon gick bort förut, men jag hade inga mindre kontanter just då. Tusen-lappar finns ju knappt i Sverige längre vad jag vet.. men det värsta är:


1. Jag måste skriva en uppsats på 20 sidor innan nästa vecka är slut (lycka till med en för tillfället handikappad hand!)
2. Jag kan knappast festa eller cykla till/från skolan eller styrketräna på ett tag.
3. Nu dröjjer det ännu längre innan jag kanske kommer kunna träffa "Snyggó" - om han inte redan åkt.

torsdag 20 september 2007

Det var nära ögat...

...att det skulle bli en kyss!

De senaste dagarna har varit otroligt hektiska - men samtidigt roliga! Man känner att livet har en större mening när det är liv och fläkt i vardagen. Jag känner mig väldigt bekräftad nu av alla... En killkompis som fick se mig på väg till en fest sa idag:
-"Oh, oj vad har hänt? ;D du ser ta mig fan riktigt bra ut, någon skillnad är det, vad har du gjort? Haha shit alltså!" Smink + festkläder och ett gott humör gör susen.

Mycket aktivitet & nöjen gör mig lycklig och får mig att må bra. Idag har jag hunnit: vara i stan, shoppa, köpa bio-biljetter med en vän, varit i skolan, gymmat, duschat/fixat mig/lagat mat/städat lite & gått på fest. Det är ju onsdag!! ;)

Nåväl... om vi går in lite mer detaljerat på det hela: BEHÖVER JAG verkligen SNYGGÒ? Nej. Jag klarar mig gott och väl utan honom - bara att jag ÖNSKAR att han kunde vara min egentligen... 

Idag på festen var "Brownie" där. Han som småflirtat med mig lite då och såå läänge. Jag vet att han gillar mig på något vis - men om det är äkta känslor eller attraktion - det är frågan(!!) Jag vet ju knappt svaret på den vad gäller Snyggó. Men tillbaka till Brownie för det finns nämligen ett outtalat språk som finns där osagt av ord men som säger mer än tusen ord i ett ögonblick - men som inte har bra förklaringar eftersom det säger så mycket vid varje rörelse - KROPPSSPRÅK! Jag kan inte förklara exakt vad som tydde på att han gillar mig men han var liksom trevande och sa att jag doftade gott. Sen andades han in min parfym och gav mig en puss på kinden. Varför gjorde jag inget mer då, undrar ni? Mja, det kändes inte riktigt rätt - fast jag måste ärligt talat säga att jag INTE tänkte på Snyggó under hela festens gång! Jag och Brownie dansade och sedan hittade vi ett ställe man kunde gå ut på och det kändes jättespännande och förbjudet. Men några jävla vakter kom och förstörde kalaset för oss två innan något ens börjat (vi hade ju bara kunnat vara där och prata eller NÅGOT) men vakterna kastade ut honom trots att jag ju också varit där! 

Brownie har något som jag gillar - men inte på samma speciella sätt som med Snyggó. Men Brownie är liksom... SKÖN. Jag är alltid glad i hans sällskap för han är så rolig - och DET Gottfolk, är otroligt attraktivt + att han är söt & ganska lång också och så ska han inte iväg i 1,5 år som Snyggó snart. 

Men somsagt, jag hade nästan viljat vara mer med Brownie på festen men det blev inte riktigt så men vi gick i alla fall vi ut på dansgolvet och det kändes riktigt hett samtidigt som jag blev förvånad över hur han kunde få mig att känna att det var så nice.

Samma kväll var det många andra möten som skapade öppningar till förbindelser på ett eller annat vis då många flirtade och så - men alla dom kan gå, det är knappast dom jag vill få. MOGLI tycker jag ska ge Snyggó "a brake" - och det är just vad jag gör just nu - TAR EN PAUS IFRÅN SNYGGÒ (på snart en vecka?) Men det är kanske lika bra... med tanke på allt som kommer omkring(!)

Nu ska jag sova - måste till skolan om 1 timme(!!)

onsdag 19 september 2007

Haha Kondom, vad är det?

Ursäkta för de stötande bilderna - men det här inlägget ÄR giftigt! Har skrivit detta inlägg i en av mina andra bloggar också www.metrobloggen.se/bodyandsoul - men jag känner att det behöver lyftas fram mer.   Därför får det finnas här med!

Hiv/aids är en äcklig sjukdom. Könssjukdomar likaså (!)

- "MEN ANVÄND KONDOM FÖR I HELVETE!" , skrek jag.

- "Haha, kondom - vad är det!?"

- "Så slipper du bli smittad med farliga könssjukdomar!"

Plötsligt lyste det till i hennes ögon och jag skymtade en förnimmelse av rädsla men som snabbt utbyttes mot likgiltighet.

- "Ärsh, nej men det är inte lika skönt, den glider ju av hela tiden".

.

Så löd konversationen med min kära vän idag när jag frågade om hon använt kondom när hon hade sex med de tre killarna på Aiya Napa för 3 veckor sedan. Jag blir ständigt paff över hur hon så öppet tar på sex med en klackspark. Jag förstår verkligen inte mig på den moralen, men jag accepterar den ändå - eftersom den inte rör mig. Samtidigt försöker jag ofta understryka för henne hur galet det är att ligga runt så mycket eftersom hon har haft sex med 16 st på 4 år (från 15 när hon förlorade oskulden till 19 som hon är idag). Enligt mig är det mycket. Jag vet inte hur vi ska se det men, en kille per kvartal (i genomsnitt)!? Ofta handlar det om one-night-stands och hon har inga problem alls med det. Jag har svårt att tro att sex utan kärlek och en sund relation ger en så pass stor utdelning att det sker smärtfritt. Jag skulle aldrig kunna godkänna mig själv att tänka sådär. Det håller inte! Särskillt inte i längden...   

- "Jag testade mig för klamydia och har inte blivit smittad :) Men jag sa inte att jag varit utomlands för då hade de tagit massor av tester... orka"

Ja, men tjena! Hon kan vara smittad med: gnoreé, herpes, kondylom m.m eller i värsta fall aids. Anledningen till att jag tar upp det här är att jag blev oroligt när hon sa att hon inte använt kondom med de 3 killarna hon kn-llade med på Aiya Napa OCH inte heller på hälften av de tidigare killarna... TÄNK OM hon har fått aids?

.

"Tre månader efter smittotillfället har halten av antikroppar i blodet gått upp till en sådan nivå att infektionen kan påvisas med ett hivtest."

Jag tänker påtvinga henne att testa sig innan året är slut. Det vore en katastrof för hennes del om hon blivit smittad (hon som är så glad att hon hela tiden kommit undan). Det är inte bara henne jag tänker på utan också på att JAG kommer få bära en tung börda ifall en av mina bästa vänner har hiv. Hur kul är det med vetskapen om att ens närmaste vän, född 1988 kanske kommer vara död år 2020 t.ex? Jag skräms av tanken. Jag förstår inte hur hon kan säga :

- " Haha, även om jag blev smittad så var det värt det! Han var så nice!"

Det synessättet lär ju förändras i på ett ögonblick om hon blivit smittad av någon allvarlig könssjukdom. Jag hoppas bara innerligt för hennes skull (och min) att hon är frisk, men ren tur kan man inte lita på. Med den livsstilen hon kör lär hon ju förr eller senare bli smittad, det är ju oundvikligt nu när könssjukdomar dessutom ökar mer hastigt än någonsin.

   Sedan vet man ju inte hur många tjejer killarna hon "varit med" haft före henne UTAN KONDOM. Om man tänker sig att alla 16 killarna hon legat med haft 6 tjejer vardera i genomsnitt så blir det ca 100 "smittotillfällen" hon haft i sig. Det här exemplet är långsökt men eventuellt kortsökt! För tänk om de 16 killarna haft 16 tjejer vardera istället. Hur stor blir smittorisken då!? Jag vill inte veta...

FOLK, ANVÄND KONDOM för f-n(!), eller lid...

måndag 17 september 2007

Step up !

Jag har fastnat för dig, men om vi inte tar ett steg fram - så kanske vi ångrar att vi aldrig lärde känna varann!

Allting stannar upp när jag ser dig. Hjärtat bultar fort - jag vill ju vara med dig.

Boy, no matter what we go through. If you step up - I´ll step up too. It don’t matter what the haters say as long as y ou are my boo!

I en nostalgi-bubbla

Jag satt hopkurad framför datorn som vanligt denna dag och såg ut genom fönstret. Plötsligt såg jag något som flög förbi, något runt och vackert. Såpbubblor. Jag vet inte vem det var som "skapade dom" men jag minns när jag själv gjorde det ibland för flera år sedan. Nostalgin slängde sig över mig !

Varför minns jag mitt ex i så många sammanhang fast jag inte alls gillar honom eller något alls nu? Idag spelade jag en viss sport han var proffs på, klart som fan att man kom att tänka på honom då! Sen hör jag ibland gamla låtar vi hade gemensamma som också påminner mig om honom och idag på msn hette han något i stil med "det känns som jag inte kysst dig på evigheter" yeah right - keep telling yourself that boy. Han har haft en flickvän i 1,5 år, men nu verkar det vara lite kärvt mellan dom. Hoppas han inte försöker återvända till mig för en sak till som förstärke misstankarna var att han sen lade till mig på sin nya msn... hmm. Men en sak ska ha ha klart för sig: FORGET ABOUT IT! I like Snyggó <3

söndag 16 september 2007

He makes me happy !

Han gör mig så lycklig även nu – fast jag inte sett honom på 3-4 månader! Hjälp, vad länge det låter... men tiden går fort. Jag vet att han fortfarande är Han med stort h. Nu när han tagit studenten, festat runt medelhavet och verkar ha gjort slut med tjejen hade man kunnat passa på lättare än någonsin... men eftersom han ska iväg 1 och ett halvt år så vet jag inte om jag ska satsa allt eller hålla tillbaka. (Även fast jag vet att jag lär köra på det förstnämnda om jag får chansen...)

Man kan ju undra varför det inte skedde under skolåret vi gick 2lektioner/V tillsammans på, men det har sin naturliga förklaring i att han såklart hade tjej, var seriös med sin sport och plugg... Han kanske noterade mig, men utan närmare eftertanke då vi bara kallpratade i bästa fall.

Det absolut roliga är ju att jag gillar honom så mycket - och att han nu plötsligt verkar ha fattat mer tycke för mig.

Trots det glömmer jag aldrig hans vackra breda smile när jag en vårmorgon kom in i biblioteket och bara skulle tala om för honom att lektionen börjat... först log vi mot varandra i nästan för många sekunder... men sen klämde jag fram "ärendet". Han var alltid en sådan gentleman, direkt ifrån början. Jag faller med andra ord lätt för såna sådana som har liknande egenskaper som honom.

Förut var det en kille i 9:an som jag var hemligt kär i och som lärarna hade satt ihop med under ett veckolång pararbete! Snacka om att jag kände mig lyckligt lottad. Jag minns första dagen av par-arbetet när lärarna delade ut papper med information. Vi satt brevid varandra och han vände pappret så att jag skulle se texten bättre. När vi gick ut ur byggnaden höll han upp dörren och talade alltid artigt... simple things is what my heart beats for!

Snyggó, I like you so much that I´m terrified to lose you, even though I know I´ve allready have (with your trip abroad comming up soon). But if you step up I´ll step up too, I promise. Sometimes you’re just too good to be true so that I wonder : do I deserve you? But then I realise, YES, we fit together, we do.

lördag 15 september 2007

Vill vara längre :'(

Jag önskar verkligen att jag åtminstone var 5 cm längre än jag är nu! 172 vore den perfekta längden.

Hur kul är det på en skala med en skillnad på 30 cm mellan killen och tjejen egentligen!? Jag känner mig så sjukt kort när jag står brevid Snyggó, det känns helt absurt. Honom är det inget fel på, han är ju helt underbar som är så lååång, men jag... känner mig för kooort. Jag har haft en kille som är 20 cm längre än mig och t.o.m då fick man stå på tå när vi skulle "ni vet vad"... Men ifrån 30 cm’s lägre perspektiv är det ju som att kolla upp på Mount Evrest’s topp när man ska se på hans ansikte!

Jag trivs egentligen ganska bra med min längd, jag menar - man vänjer ju sig! Men... när man står brevid en muskulös jätte jämnfört med lilla sig så känner man sig oerhört pytteliten. Men det kanske bara är bra – vad vet jag(?) Haha det är ju nästan roligt att jag redan tänker "så långt fram" med mig och Snyggó. Men jag menar, nu har han börjat flirta mer och tänk om vi skulle träffas... då blir man ingen singeltjej efter det inte ;)  Vad säger ni om det gottfolk? "En singeltjejs bekännelser" blir till "En upptagen tjejs bekännelser" eller något hehe.

Han värmde mitt hjärta!

Det är nästan för bra för att vara sant... 

Fram och tillbaka klurade jag på över hur jag skulle få honom att BÖRJA skriva till mig - d.v.s ta initiativet. Varken bilder eller det jag sa verkade hjälpa - TRODDE JAG JA haha(!) Efter att ha avslöjjat mina känslor förut så skrev han plötsligt till mig från ingenstans igår. Jag blev paff och var inte ett dugg beredd på att prata med honom. Han gick rakt på och kallade mig gulliga saker - vilket betyder att han måste gillat det jag sa förut, tagit till sig det eller åtminstone tänkt på det.

Vår konversation flöt på och jag kände mig hela tiden utvald. Den här gången visade han för första gången (vad jag vet) mer intresse än någonsin! Det kändes som att mitt hjärta sprang ett maraton, haha.

Jag vill inte gå in på detaljer men det var alldeles underbart förutom att jag nästan är säker på att han lär ha snackat med sina polare om att jag gillar honom och om mig eller vem jag var eftersom han nämnde att han var med dom.. men det är väl naturligt? Jag har ju berättat om honom för mina närmaste vänner liksom. Men tänk om han bara "testar" mig? Vad vet jag... man få ju inte vara FÖR naiv! Come on!

2 saker blockerar oss:

1. Alla mina komplex (fråga inte om vilka). 2. Han ska resa runt i 1& ett halvår. Lycka till med oss då säger jag bara. Att jag ens försöker... snacka om överlevnadsinstinkt! Trots att jag går mot alla odds...

torsdag 13 september 2007

Destiny sees us 24/7

The destiny controls us with it’s steelhard grip. Give me a brake - couse more then the occurence today - I can not take! It’s like God or some mighty higher power of it’s own above can see us when we´re alone with our own secrets - secrets that no one would’ve know. The bad things you do will be reflected to bad things for you. There’s no way out because you can’t escape fate. It’ll hunt you untill it get’s you with it’s clows and make you pay back for your bad actions. It’s like destiny shows up in other shapes in nature. It can appear in an animal, the nature or a person. Sometimes it feels like an devil have hidden my belongings - ofcourse it must be a logical explenation, but sometimes is’t a mystery how they just disappear. Today one of my expensive new things disappeared, and I felt like some black magic were spead along... it just feels so sad, but still I know why. I know I´m making mistakes almost every day, small one but they´re building up untill they get big, so now the thing that were mine that correspond to all the small wrong things I´ve done - is gone...

Du är bara HALVBRA!!! Så du vet...

Idag sa mamma till mig: 
"Även om du ser en kille som verkar bra, så är han egentligen bara HALVBRA!" 

Det har hon själv haft erfarenhet av med alla killar genom åren hon stött på faktiskt...Med det menar hon på att killar vid möten kan visa sig ifrån sin bästa sida, men efter ett tag kommer de sämsta sidorna succesivt fram. I vissa fall kan det få förödande konsekvenser. T.ex att deras gullande förvandlas till misshandlande våld. Och anledningen till att jag nämner just killar är att de i regel har en större makt över oss "små" kvinnor som oftast inte kan slå ihjäl en man på samma sätt.

Ofta känner jag att jag nog inte vill ha en kille trots allt - men ändå suktar man efter närheten kärlek kan ge. Inte ens Snyggó kanske duger som jag föressten tyvärr "gett luft" för några dagar sedan eftersom jag berättat lite om mina känslor för honom - visserligen i en lättsam ton, men han tror sig nog ändå vara värsta bäst nu, palla med den inställningen. 

Screw love, it’s not worth the pain and bruises it cause in the heart anyway!

Men jag säger inte att tjejer är bättre - vissa kan vara riktigt bitchiga satmaror! Vi är ju alla människor av kött och blod, men det finns faktiskt dom som har positiva egenskaper vilka väger över de negativa. Tack och lov för det. Men man ska inte tro att evig kärlek finns, det är taget in i filmer ur verkliga fantasier som inte kan förverkligas. Se det som sience-fiction. Men trots allt, tänker jag nog fortsätta tro på att den sanna kärleken finns någonstans därute och att jag en vacker dag kommer finna den.

Ibland undrar jag varför vi dras till närheten och därmed faran? Kanske är det en överlevnads instinkt och själviska gener som styr oss att tro på att all smärta ska vara värd kärleken man KANSKE får uppleva i ditt liv. I sagornas värld existerar inte ens olycklig kärlek, där får princessan sin prins och dom lever lyckliga i alla sina dar. Vilken paradox. Stackars barn som växer upp i den banala tron om att det ska finnas sann kärlek därute. Nåväl, låt mig krossa era (deras) drömmar: "DET FINNS INGEN RIKTIG EVIG KÄRLEK, allt är temporärt och oftast utbytbart!" Par som levt ihop längre har inte ens passionen kvar, om det finns några som påstår det så ljuger dom. Men somsagt, låt oss tro att den verkliga kärleken väntar på oss därute - så länge kan man försöka njuta och ha roligt på vägen och låta bli att plåga sig själv med hoppet om kärleken. Men fortfarande ställer jag mig frågan: finns den?

tisdag 11 september 2007

CHEER UP MATE!

This day turned out to be beautiful. After school I went to the cinema with one good friend and saw the movie : "CIAO BELLA" which didn’t were that good as I expected it to be.

It was supposed to be about love but it felt so artificial because the charachters didn’t showed any real emotions or happiness at all. If it would´ve been real love it should´ve been more passionated fun. Even though Ciao Bella’s lack of greatness made the film boring sometimes - it turned out to be pretty fine anyway, spiced with cuteness here and there. Mark : 3/5 *** STARS.

After the movie we went to a cosy café and eat a chocolate brownie + thé (for dinner!) haha. Not so healthy but hey - it makes one good part of my day! Luckily I train so much that I don’t have to get anxiety-ridden for diet-cheat one time every now and then...

However, the best thing this eve’ was me and my dear close friend’s conversations. We’ve known each other for over 6 years now. Trust, joy and delightful rewardning friendship have taken us far and I hope we´ll stay as good friends through our whole lifes. Real friendship is like a fragile and rare flower which one must water so it won’t die. Unfortunately, I´ve glide apart with many friends over the years, which is quite sad - but not too bad. We´re all growing from the inside out and need to meet the people that gives us something valuable : the art of true friendship.  A faithful friend is a precious treasure which can help, support and love you as you are in a friendly matter! If you’re not comfortable with some "friend" you have - go ahead and tell that person what the problem is and if the person continues to be tedious and won’t change or the friendship is completely hopeless -  forget about him/her immediately! Sometimes we have to stop up and reflecting about our relationships because I think that’s a good way to understand what type of friends we need and the other way around. Don’t forget that a "bad friend" is not worth your time! But the following quotes are worth considering, finally absorb this: 

.

"Your friend is the one who knows all about you, and still likes you."
- Elbert Hubbard

"What is a friend? A single soul dwelling in two bodies!"

- Aristotle

CIAO GUAPO!

måndag 10 september 2007

OPEN EVERY DOOR

You sweep me off my feet. Bittersweet. 

Easily I get lovely sick - is it your magic stick that’s making a trick?

Every day. Every night. I wanna’ see you baby, staying by my side.

The dream is fading, now I’m staring at the door.
I know its over cause my feet have hit the cold floor.
Check my reflection, I ain’t feelin what I see.
It’s no mystery.
Whatever happened to a passion I could live for .
What became of the flame that made me feel more?
And when did I forget that...

The dream’s alive with my eyes opened wide
Back in the ring you’ve got me swinging for the grand prize

I feel the haters spittin vapors on my dreams
But I still believe
I’m reachin out, reachin up, reachin over
I feel a breeze cover me called Jehovah
And daddy I’m on my way
Cause I was made to love...

I was made to love you

I was made to find you
I was made just for you
Made to adore you
I was made to love
And be loved by you
You were here before me
You were waiting on me
And you said you’d keep me
Never would you leave me I was made to love
and be loved by you

Never would you leave me I was made to love
and be loved by you

söndag 9 september 2007

Words like violence

My heart is beating double pounds when you give me a response. If you don’t love me - why do you raise my hopes? Still, I can’t deny that... I adore you like a fat kid loves cakes: Snyggó.

I´m so glad that I told you a little about my feelings this evening because now you know for sure that I like you which makes me happy. At least I´ve tried... so you must certainly understand that you can have me easily boy !

A living hell

It’s never a right time to say goodbye.

Today I told my father about my plans : that I won’t study Physics B and Math E. I felt like an idiot, standing infront of him and my mother. I was throwing away all our time together when my dad helped me with Physics B the spring term - in the blink of an eye ... I´ve done 50points out of 150 and he helped me so much... but still I only reached the grade C,  (godkänt) barely! He was the last to know about my plans with working next year if I would need to study Physics B. And here’s his answer:"

He : - " That’s ok and no problem at all. . . If you don’t wanna’ study them courses - then that’s fine... What do you want me to say? Do what you have to. You don’t have to study Physics B and math E it if you don’t want to because if I would´ve pushed you - you maybe wouldn´t do any well and I don’t want to be responsible for that because that would make me feel bad".

Me : - "It’s just that ... I´ll loose ONE WHOLE YEAR, but I thought maybe I could work and take the driving licence and then study Physics B in case I need that. But I feel bad for missing one entire year..."

I started get emotional because there’s lying so much pressure underneath this decision so then some tears fell from my cheeks and I felt more silly than ever!

He : - " Missing one year is nothing! It’s okey, I mean this is not worth your tears! Study what you want, everything is gonna’ be allright..."

Then he gave me a hug. I was accepted but still I felt rather empty inside. Suddenly a noxious feeling started to spread inside of my body because there - infront of me - I could see something dark appear. My parents left a huge box of disappointment lying on the floor, for me to carry.

lördag 8 september 2007

Wake me up from this NIGHTMARE!

 I don’t wanna’ fall...

What’s wrong with me? And why the fcuk am I writing in english all the time nowadays?! Som om svenska inte dög längre...

I think I know the answer but I have no idea how to turn it right. Ok, here’s the deal :

To be real, I feel completely stupid for done the lazy choise to NOT study Physics B NOW. I´ve allready read 50 out of 150 points so why the he-l should I stop now? I´m sorry for dwell on this decisions I´m constantly have talked about the last week or so but... it’s really important because it’s about my future for the next TWO YEARS we’re talking about here(!!!) And THAT’s a big deal folks! I should really study HARD WITH PHYSICS B and not focus on anything else but school, but I don’t know why I just cant do it... it’s just so hard. I can study all the other subjects but Physics is a nightmare for me, it’s a subject I really hate, deeply. Not utterly, but extremely because I never got good grades in it at tests... Always between 2-3+ (g- till g+) never more, but sometimes even less! How miserable I feel. It’s not that I´m not study it, it´s just that I find it hard to understand the material in the book sometimes. I must go in for it to make it, but sometimes I don’t even got time to lay on physics... and when it goes bad on a test, I feel like there’s a barrier inside me to study physics - just because it’s so hard for me to solve a physical problem because it requires so much calculation with different and sometimes difficult formulas. I don’t know but... maybe one day, in spring 2009 on KOMVUX, if I decide to do something with natural sience - I´ll manage better with Physic B, and perhaps, start to love it. Because I have a dream...

But what on earth can I do besides that during that sabbatical? I hate work for "slave-money", but that is what’s going to happend if I will read physics later... and WHAT AM I THINKING when I said ( in my last contribution, see below ) when I thought I could take driving licence - classes? It costs 400kr/40min, or in a smaller scale : 10 kr / MIN! I´ve never drived a car in my whole life and I´m allready 18 and a half years old! If I would learn everything on a traffic-school - then I would have to take maaany classes which could go up to high costs like, 20.000-25.000kr or so... BUT if I will working and saveing some money for a driving license -  I must feel that I´m investing in my life and future... I must be positve!

The second problem that I have difficulties with right now - is my longing after English - how weird isn’t that? I mean, ofcourse I see movies on english but I just kind of missing something in my life now... that I´ve always had each schoolweek since I was eight. That’s right folks, you´ve guessed right again! E-N-G-L-I-S-H. Maybe I should´ve taken CAMBRIDGE Certificate which is 100 p / ½ year. That means I got to be fast to make it through in the course because it’s so hard. But IF I would´ve taken it, then I wouldn´t have to go on evening-courses next spring term 08. But now, when I don’t have any English courses - I feel empty and also stuck in my allready maden choise. I guess it’s too late to change this now...or is it?

The third issue is my weird dreams! Lately, I´ve been dreaming the strangest things ever! Ok, one dream was kind of pleasant. It was one of the nice quys in school and me in a beautiful delightful place without time or space and what happened there I leave for your imagination haha... the following day I met the guy in school, I think I blushed a little, if you would´ve dreamt my dream - you would´ve understand ;) 

But the rest dreams, god, please tell me they were fake!? I dreamt that some idiot tried to hit/kill me and that I told my mum I was really scared - but then I saw that the policemen who took the criminal on bare deed. And I also remember a dream about Physics B, and that my future wasn’t looking so great in the dream... There’s also other dreams but I don’t want to go in and dig deeply in them for now...

Let me summarize all this text in simply one quote:

"Never suffer youth to be an excuse for inadequacy, nor age and fame to be an excuse for indolence".      - Benjamin Robert Haydon