Less is more

Jag har på senaste tiden kollat runt på olika bloggar. När jag småfastnar i någon blogg kollar jag igenom HELA. Läser kanske inte varje inlägg men skummar i alla fall igenom allt - även om den funnits i flera år. Därefter känner jag mig berikad med kunskap. På sistone har jag kikat på: Kompis, Vintage, Kreativitet, Mode, Hiphop och Trance bloggar. Jag har med tiden lärt mig att ju kortare texter - desto mer orkar man som läsare ta sig igenom inläggen. Skulle säga max 10 rader - håller ni med?

Ingen aptit

Något positivt ur det negativa är att jag inte har någon aptit längre. Jag har inte ätit choklad på 1 månad snart, vilket är de enda sötsakerna jag förtärde... Mitt sockerberoende har således försvunnit, men till vilket pris?

Revansch

Jag har en dröm grundad på hämnd som går ut på att jag som solbrun/och nytränad/mindre i vikt ska ta en übernice kille jag är på G med och släpa med honom till porten där Mr.Player bor. Och när Mr.Player ska komma hem (jag vet precis vilken tid) DÅ ska jag och den nye killen stå där och kyssa sönder varandra: erotiskt, stilfullt, sensuellt... så att Mr.Player tappar hakan. 

Vidare ska jag på Nyårsafton komma till klubben han kommer vara på - även där som festens snyggaste tjej. Han kommer knappt känna igen mig och det med besked. Alla kommer flockas omkring mig och han kommer ångra sig så in i benmärgen att han inte försökt få mig mer. Jag hatar honom för det han orsakat mig: lidelse, pina, smärta, 10000 tårar. Men när han ser att jag är framgångsrik och LYCKLIG... DÅ gottfolk, då har jag fått min revansch.

Gentleman Snyggó

En evighet senare sitter jag här, klockan 3 en söndag: bänkad framför MSN och snackar med Snyggó. Min passion till denne unge man har svalnat för länge sedan a.k.a. glöden dött ut: men det skäker mig ro i min lilla själ att se att han är vid liv, i god form - på andra sidan jordklotet.

När vi blir kära faller vi bara för oss själva. Först när man älskar sig själv är man redo att älskas - ge och ta, villkorslöst. I’ve done it. Bara för att man inte sett en person på år(?) betyder det inte att bandet är brutet. När man återser denna är det som om n0ll sekunder förflytit: man är samma person, fast i ett äldre skal och med fler erfarenheter i bagaget, mer saker att tala om. En vacker dag kommer Snyggó hem - då ska vi ta igen...

Tankar utan dess like

Elektronisk överförning där det gränslösa språket är fast i ett nötskal - that’s how we do it. Busenkelt med vissa - omöjligt med andra, allt beroende av personen. Jag föredrar den utåtriktade odryga kloka typen att interagera med; finn mig då skrattande när ihopkomponerade ord X-mil bort snuddar min pupill, går rakt in i sinnet för att beordra mig att le. En kemiskt magisk process stenåldersmänniskan hade sett ut som ett frågetecken inför. What if, vad om vi kunde föra henne hit, visa hur långt tekniken kommit - och vi förstört planeten? Allmänbildning att inte hinna lära om så under en livstid. Vad är våra max 120 människoår mot 1000, eller 1000000? Så kort livet är, så låt oss leva det till fullo - men inte här.

Detta inlägg återfinns på min blogg "Be Wise!" (skall ta bort det härifrån).

Unlock my chains

Release my soul's heart, because I’m not able to convince myself: that I’m better off without you! It’s perfectly clear that my love’s not what you deserve. Anything that you do - I see myself accept but I should’ve reject! And I don’t recognize what I’ve turned into: somebody oldish, not shining new as I supposed to... I don’t know why I want you to love me so bad, but I don’t need another heartbreak! I don’t know what addictive hold you have on me I can’t shake, but I’m not in control. Please, let me go!

You act like it’s impossible to see my wonderful inner beauty, but you didn’t even try at all! Why am I the only one who gives the most all the time?You never can admit the truth - trying to laugh it off, you say I’m a silly girl. But you just don’t understand how much energy and heart I’ve put into you to make it work - what more than my best can you ask for?
The tables are turning now. I’m the one that’s gonna make it; wait and see - but there will be no more tears over you, beause I’m a champion, so much stronger than I was before! Finally taking hold of my life. I’m through with all the pain. No more drowning in the rain. I’m free to be who I am. This time I’am moving on. 2009 is my damn year, not yours. I’ll prove it.

He can see the emotion, in my eyes, that I try, not to show

Two souls on fire: lost their love not to one another but to heartless snakes undercover. While decades disappear like sinking ships as hope fades to a dusty fairytale, and the fear enlarges cuz nothing is assured.

The mind is a poison-castle in the sky, while we’re chained, watching the draw bridge closing! Were the dreams roll high. Were the wind don’t blow - out here the good girls die. The sky won’t snow. And the emotions won’t show. Out here every guy lies. Out here the bird don’t sing. Out here the field don’t grow. Out here the bell don’t ring. Out here we’re only aging.

As a cinderella I can’t you go to sleep - its such a bitter form of refuge, cuz’ all the kingdoms are under siege, everybody needs me, while there’s no magic in the midnight sun, cuz’ I left it back in Mars month - in the cadence of one young man’s eyes - were the dreams rolled high.

There are days when outside, passing a window, I see my reflection, and I long for that mirrored perspective of when we’d be together at last. You shoulda’ spend more time with me, Love. I promise you’d find strong love. I would possess your heart! But I wasn’t allowed by the destiny to...

Life goes easy on me, most of the time. And so it is: The shorter story - no love, no glory. No hero in my sky. I can’t take my eyes off of you. But we’ll both forget the warm breeze, the colder water and the pupil in denial.

Did I say that I loathe you?

Did I say that I want to leave it all behind?

I can’t take my mind off of you, until I find somebody new.

Wise

För er som inte hängt med så har jag expanderat med en visdomhest-blogg för ett tag sen ;) Tipsa gärna om vad ni vill den ska innehålla mer av!

BE WISE! - Wisdom at it’s best

There's really now way to reach me

I don’t just write about my days. I make pieces of art here; creating history on the thin sheets of internet where I use my knowledge and mind as tools, and keep my cool when I’m not running errands or am at school - note that this isn’t a usual blog. You’ll never get to know how one day of mine can really look like, not even close, because I’m ALWAYS one or several steps ahead, noone of you can catch me. What I do at this blog is what I call A CREATIVE BRAINSTORM. I make you SEE what I see though the colours and pictures and HEAR, FEEL and TASTE what I do, through my written words! Discover how all your senses connect at the very same time & the texts goes straight into your hearts & mind as you’re reading my blog! This is a goldmine, not empty words of sand.

GOOD MORNING LIFE!

Never gave in!
Never gave up!
I’m the only thing I’m afraid of!

And no matter what -
you’ll never take that from me, because
my reign is as far as your eyes can see.

They like: "oh god!
why do you go so hard? Look what she’s been through 
She deserves an applause"

---

DEAR DESTINY,

GRANT ME THE SERENITY TO ACCEPT.

THE THINGS THAT I CANNOT CHANGE,

THE COURAGE TO CHANGE

THE THINGS THAT I CAN,

AND THE WISDOM TO UNDERSTAND

THE DIFFERENCE BETWEEN THE TWO.

Suddenly my mind screamed: "I WANT MORE LIFE" - and I begun a hard duel battle against myself. Yesterday I hadn’t slept the WHOLE NIGHT - not even got to bed, because I had too much stuff to sort out, too many tears which had to vaporize from my chin to fitting music. But I still "made the day"! Started doing what I supposed to: going to school, cleaned up home, wrote a test, helped my family, called friends, run errands etc. How could I get so strong when I was weak mentally, physically & emotionally? It wasn’t a choice. I forced myself to do the right things.

Somehow, I found the strength in the weakness. I turned my fear into courage to fight for myself, and the future. I had to put myself out from my comfortable shell into the danger zone where I dared to face the fear.

You see, it’s not an easy thing to do when you feel extremely worn and torn apart. The devil’s body in me screams: give up but the angel’s mind: try! Which ones do you think I listened to before and after?

I fly started; changed my patterns: letting the destructive bad habits go, the hard but in the end good-ones in, to expand. And this - Straight away!

I’m doing it for my family and friends, because if I’m not then I’ll lay in bed 24/7, isolated, until I’d faced death. And I RESIST to cause that pain to them because I know how it hurts, I’ve experienced it a long time now...

Depression is such a grave "disease". I have it under my skin, but it’s not showing on the surface. Only when you look straight into my eyes you can see a damaged soul. But there is hope. I’ll fight for my right and get stronger out of these "bad things" which have happened to me.

Seems like streetlights glowing, happened to be just like moments passing, in front of me so I hopped in, the cab and I paid my fair, see 
I know my, destination - but I’m just not there. Life’s just not fair.

I’M A CHAMPION!

He dosn't know that I love him - but it's allright, it's okey I'm gonna make it though anyway ...and find a better day

When I pass a mirror I catch a glimpse of him, but it’s only an illusion cuz of that we have the same features. And when I walk downtown I think I see him in every guy who has a detail which reminds me of him. But no one have his unique voice: this fresh deep elegant one. To be honest: he doesn’t even know that I love him (such as my: missing, longing, craving, tears and pain). The mind tells me to let go, but my heart to fight more (!)

When you loose a camaraderie you can't replace

Mrs. Deceitful, is that you? With a spiky tongue with an ignorance of ice. You said the mad side in yourself was 1 % but I recognize that as 99 % now. She manipulate and hypnotize you as fast as she can, so you’ll take a caravan instead of a taxi somewhere - that’s how bad it can be.

What’s up with your silky words called: Darling, mate, CLOSE FRIEND!? As if we should pretend, that what we had was a good enough to last. Now, there’s not a single signal so we haven’t made it this far, it’s as if you’ve started playing the guitar and thrown our camaraderie down the drain. Remember why? Because you found a "Guy so fly with all his friends you had to meet, develop a friendship with and come by" - and forgot what we were, as if you two will stick together forever, happily ever after. When only a friendship of gold can keep that long truely.

When I had a rough time you freaked out while I stood by you when your tears fell, never letting you drop – as deep as I did. Isn’t it funny how people who get caught up in some hard time around them scare others away MORE than a murderer? That’s why I never show my deep inside to strangers/people who doesn’t really know me - but you made me open up more than you were honest to me, is that how it shall be? I’m not blaming you, it’s just sad when a friendship ends - a fact I might accept in time.

My ex friend, ex. Classmate, ex-future-becoming-bridesmaid - why did it had to get like this? I’d stop it if I could, I’d showed up with your favourite orange chocolate, not to win your friendship over but show that I thought about you. Dear, I miss our moments; laughing, glittering eyes, hugs, long talks, understandings. Sometimes I’m passing your house while I’m exercising... the lights are shining, but I don’t know them anymore.

Somewhere inside of me I knew that our roads would separate after high-school, it’s sad but not even the strongest force in the world can hold a friendship together - only if both in it find something within one another to hold on to, keep it going.... Why couldn’t we just hold on? Damn, I keep thinking "Nothing is ever too late" - but to save US is, now.

HEARTBREAK

Heyhey heyhey. Why would he make calls out of the blue? Now I’m awake, sleepless to you. He’s so fly: crashlands in my room. Can’t waste no time, he might leave soon. Heyhey heyhey don’t say you will, unless that you will, BUT YOU DO. When he grabbed my neck he touched my soul. Take off your cool and lose control...  I wished this words would barely came true: I’m crazy because I admit that I still fantasize about you. Goodbye my friend, will I ever love again ?

Didn’t you know I was waiting on you? Waiting on a dream that’ll never come true. Didn’t you know I was waiting on you!? My face turned to stone when i heard the news. When you decide to break the rules. Cos’ i just heard some real bad news(!)

People will talk. Like its old news. I played it off and act like I already knew. Let me ask you:  how long have you known too? You played it off and act like she’s brand new.

Oh you just gonna: keep another no you wont, keep it like you never knew - while I waited on a dream that’ll never come true. Oh, you’ll just keep another love for you. My face turned to stone – when I heard the news. Whats on the news channel? You with another...

On lonely nights I start to fade. His love a thousand miles away. It’s 4 AM and I can’t sleep. His love is all that I can see. If spring can take the snow away – can it melt away all our mistakes? Goodbye my friend, I will NEVER love again, never again. Memories made in the coldest winter.

I got my life and its my only one. I got the night, I’m running from the sun. So goodnight, I made it out the door. After tonight, there will be no return. After tonight, I’m taking off on the road. I’m taking off on the road.

Baby boy I’m finished. I thought we were cemented. How I thought we meant it.  Now we’re forgetting. Now we just resenting. The clouds in my vision. Look how high I be getting. And it`s all because of you. Boy we’re through. You think your shit don`t stink but you are Mr. P-U.  And I don`t see you with me no more.  Now tell everybody that you know !

I’m cold. I got the right to put up the fight but not quite cause you cut off the light. I might see you in my nightmares - oh how do you get there(?), cause we were once a fairytale, but THIS is fair-well.

Tell everybody that you know that I don’t love you no more (!)

I'm so sick of lovesongs and neverending tears

I was going to a party but I had no one to go with so I showed up late and had to leave before they even cut the cake, welcome to heartbreak. 

How much more can I take? Is there any tears left in me? Seems like it, cause I’m crying now.  Does this heartbreak want to kill me? Probably.

I’m so fed up with having tears pouring down my face, still I can’t turn off that base... with the music which reminds me of him, us, this shit.

I just want to forget it. Throw a cocconut in my head someone, PLEASE - so I’ll forget that he even existed in my life, and stole a huge part of it.

I got constant headache, my eyes are red, my heart have melt. I can’t look back but not look forward either, because he’ve made me a coward. 

Every night I cry myself to sleep, trying to figure out a solution, but I can’t find anyone. In dreams I see what could´ve been, but it’ll never come true.

Break free

Det är en synd att vi i detta samhälle har lärt oss att dömma folk efter vad de äger istället för vad de är. Allt är yta, och få ser igenom den. Människor är redo att sälja sin själ, fuska och stjäla - för pengar. Om man slår igenom, kan han köpa respekt. Bära de rätta kläderna, köra rätt bil, ha rätt vänner. Allt det där spelar roll. Våra liv är konsumerade av det själviska, självabsorberade sökandet efter egendom: det senaste och bästa av allting i en ändlös cykel tills vi dör. Vi glömmer vad det betyder att vara en sann människa. Vi glömmer saker som verkligen betyder något. Vi förlorar magiken av vad livet borde vara. Många lyckas genom deras kunskap, andra genom vad de gör och få genom vad de är. Jag tänker inte leva bakom regler som inte har någon betydelse för mig...

Polerad slipad diamant

En surrealistisk visuell känsla böjer sig över samtalen bakom väggen som osar av inväntan. Sneluggen döljer det ena blågröna ögat som ger ansiktet karaktär. En dörr öppnas och välbekanta ögon möts. Ett besök om året i 15 nu och enbart handskakning varje gång – som om man vore kompletta främlingar, trots att han sett henne vuxit upp. From a little girl to young lady. Stolens plats intages. En figur uppenbarar sig med ett förkläde som försvinner mot den vita väggen bakom hennes före detta kompis mamma till medhjälperska. Blicken vandrar upp mot taket hon en gång såg med barnaögon. Han skrapar metall mot hennes elfenben och samma ord som år ut och in hörs, uttalas: ”Bit ihop. Sådär ja, du har en helt otroligt perfekt naturlig tandstallning och vita tänder, inga hål”. Nästa år är hon 20 och ska betala för sitt besök, stå på egna ben. När hon går hör hon hennes före detta kompis mamma prata om hur hennes dotter uppträdde på scen med denna unga dam då de var bästa kompisar, förr...

Ett stenkast ifrån Östermalm

Hur vägen ifrån soffan till sängen trädde i kraft mindes hon inte för kyssnar-och-smekningarna var diffusa: helt utan substans. De var något annat därbakom, mer påtagligt än sist, vilket var trist. Insikten om att det bara var spänning och äventyr han sökte infann sig som ett molntäcke över henne och med ens kände hon hans cigarettröks-andedräkt blåsa emot ansiktet. Hon såg på hans pojkansikte till man, strök undan en hårtest som vilade mot hans öga och lade sitt huvud med örat på hans bringa. Där under dundrade hans hjärtas slag som en vacker sommardag.

En trygghet infann sig plötsligt, därför då lätta smekningar mot hennes nakna kropp reste fjun mot hans fingertoppar befann hon sig i paradiset! Men denna tanke slogs illa kvickt bort för i nästa sekund började han snarka och romantiken var borta igen. Trots allt detta negativa kunde hon acceptera honom som han var. Hennes villkorslösa kärlek mot honom var ofattbar. Hon såg sig runt i hans dunkla sovrum. Fäste sin blick på en vägghylla med KING-tidningar där han bl.a. lärt sig tricken att få tjejer, även henne som brukade vara stark som stål och alltid stod emot... Han hade förmågan att inte vara framfusig men ändå dominant, inte elak men ändå nonchalant. Hon var så bisarrt fascinerad att det drev henne till vansinne. Hon kände av vibrationer inte mellan dem två utan i fickan för larmet var inställd på klockan 2 - för då skulle hon därifrån gå.

Zahir

Hon besökte honom ofta, utan att han såg eller märkte av henne eftersom hon var dold bakom en stor tvångskofta. Inte ett spår trots alla klick han fick. www.x.com - alltid fanns det något nytt att besöka därom. Källorna tycktes aldrig sina ut, för så länge hon i livet fanns och han med någonstans så kunde hon inte dölja sin beundrarkrans. Eftersom de varit så intima kunde hon inte låta bli att ibland sorgset flina - når hon såg den där handen, hans fina... pula och fila på någon annans midja. Instängd i ett växthus grodde hennes svartsjuka mycket fort. Internet var solen, vattnet nyheter, växten han & jorden dessvärre umgänget och tjejerna han träffar - som fick hennes avund att gro till en vass klo. Denna använde hon sig av för att skrapa på hans yta & stjäla tid. Trots de få mötena tyckte hon sig veta allt, det är som om hon såg vad som dolde sig bakom hans iris - i samma kulör som hennes. Ändå kunde hon inte låta bli att undra vad han tänkte på, ty hans hjärna eller hjärta kunde hon inte förstå sig på.

Fantasi

Den goda fen sa: "Bete dig"! Den onda djävulen: "Gräv ned dig!" Trasor till moln jagade över marken; skymde solen varannan sekund - ty hon aldrig kunde få en lugn stund. Trots hennes formlösa liv orkade hon bara ta initiativ till att få ett fridlig tid, för mer än så krävdes motivation hon ej hade. Hon ägnade sig åt det hon var bäst på: att få ned tankar och ord till meningar, skapa stycken - hacka, blanda ihop och slutligen publicera dem för läsarna - precis som en mästerkock serverar sin gyllene saffrans-gryta. Orden var byggda på energi som rann däruti. Hon avskydde fantasy - ändå var det som om hon själv vore en sagofigur: utanför all sann natur.

0

Genom tunnlar av tid - spunnet på dagar, till veckor till år har jag försökt ta mig ut på andra sidan, utan att se tillbaka på mina spår. Allt, bara för att inse att jag gått i cirklar och nu är tillbaka på ruta ett. Hans kärlek gjorde mig hungrig, inte mätt. Ett trånande efter mer som aldrig tar slut, hur ska jag någonsin kunna finna en väg ut? Trots att våra spår på tåget separerats åt olika håll: strår jag fortfarande kvar på N0LL.

Desert Flower

The "curse" became reality: yes, I AM thinking differently now - which is what I searched for on purpose! I needed a change: see things from another angle, and get a new point of view.  Because of my courage I’m now inclied to succeed more than before, ready to take the world with storm! In the future, when I’ll be close to The Magic Place - I’m going to remember that holy October night 2008. I gave it a try cause I saw the road – so I had to walk it!

After the most dangerous parts of the exhilarating journey I sized and valued what I saw in that particular moment - as we created the coziest atmosphere one could possibly make. I threw my boomerang to get what I wanted to hit me back, and found it rewarding because I put a lot of effort into it."Be sure to always make win-win deals". My life layed in the hands of my Masters. What more than 100 % trust in that situation could a man ask for?

Left in the rain

For each forgotten kiss
For all the memories
For all the times a look
Said all we had to say
You played your part so well
A modern Romeo
You came on Cupid’s wings
And then you flew away
When you touch my face
When you call my name
I burned with desire
But you left me in the rain
For every sleepless night
Forever in your arms
For every hour spent
Lost in the reverie
You broke your promises
No shame and no regrets
You burned the bridges too
An endless mystery
When you touch my face
When you call my name
I burned with desire
But you left me in the rain

In your arms

It’s been so long
That I haven’t seen your face
Try to be strong
But the stress I have is washing away
It won’t be long before I get you by my side
And let you: hold me, squeeze me, tease me - again
Until I have filled your mind and got you addicted to me.

Why’d we part?
I haven’t seen my boy since then
Why can’t it be the way it was?
You were my homie, lover and friend.

I want you to fly with me
I miss how you lie with me
I wish you could die with me
I want you to make love to me 

I can’t lie
Watching everyday that goes by
Till I get you back I’m gonna cry
Cause you are the apple on my eye
Boy, I miss you much

I wanna be somebody new, to you

The only times I make sense are when I’m lost. Because usually when everything goes fine - U don’t stop for a minute & ask yourself questions. It’s kind of blurry right now, so I’m going to take all the time I need... 

Everyone needs “that” someone.

One in a million

Det regnar från kinderna, ty jag ibland faller tillbaka ned i mörket. Slungas dit där saknaden stinger hjärtat som 100000 getingar per sekund, hettan ligger på 10000 grader och trycket på 1000 bar... Men tillslut kommer han hitta mina efterlämnade kärlekstexter till spår: en vacker dag om 100 år.

I've never been scared of scary movies, how about you? ;)

If you think you’re not afraid of the dark...

If you think you have a strong stomach...

If you feel nothing can shock you...

If you say you don’t scare easily...

If you believe you’ve seen everything...

Prepare yourself for...

(Cellphone):

- "Hello! I’m stuck here, somwhere in the ............. anything can happen."

Skilda världar

Vi är två hotspots, x-antal mil isärflytandes. Två tvillingöar uppkommna ur olika tider - med skiftande villkor, dom och hår. Endå sammanfaller våra riktningar i livet på den punkt där solens strålar möts ihop genom vårt gemensamma dubbelt så tjocka förstorningsglas över ett atlas. Där bräns hål genom ParierMachén av vårt eldsjälaljus, för vi dansande träffas tills vår vitala glöd faller genom kartan som förbränningsrest. Ur askan skall två fenix-fåglar resa sig mot solen i skyn, redo att flyga skilda vägar.

Motaktion mot alla så kallade "bloggare"

Ni som:

1. Inte kan skriva.

2. Inte har något liv.

3. Inte har något att komma med (varken roligt, intressant eller filosofiskt!)

Kan ni vara så snälla och sluta blogga helt!? Tills den dag ni värdigt uppfyller dessa tre punkter mothårs genom att stryka ordet "Inte".

Tills dess tycker jag att ni skall lägga er tid på det ni är bra på istället. Är bara ärlig, likt en IDOL-jury - som måste stoppa innan de går för långt!

Trött på bloggar där det berättas om "hur dagen har varit" - vem fan bryr sig om vad du åt, hur babyn såg ut när den kröp runt, eller vad du köpt?

En blogg ska enligt mig vara som en bok, med små korta kapitel som väcker läsarens innersta känslor oavsett om de är positiva eller negativa.

Livligt

Du har givna anlag precis som mig till att skapa tumult. En talang du ej är medveten om än, men snart kommer yttra sig alltmer tydligt är pågång att mogna! När du går på gator skall marken plötsligt vika sig för dina fötter och asfalten kommer att häva sig upp som splittrade isflak omkring dig. Strålkastarljuset är på dig, klackskorna likaså. Bara vi som är gudomliga vet hur känslan av att "bli vackert sedd" tvår en in i det innersta av centrum likt Svampen på Stureplan - fast i kött och blod. 

Det är en estetiskt färdighet att fånga ögonkast för sin gåtfullhet och inte "bimbofasad". När man fått mersmak tröttnar man dock snart på förmågan och vill skyla sig bakom dunkla tyger för att se om man med mystiken kan snappa upp blickar, allt bara för att få uppleva hur det är när ses som vem som helst; för sin innerlighet - ej glansiga yta.

IgårIdagImorgon

Borttappad. Vart tog min skrivlust vägen om inte så kastad i en bottellös brunn som uppstod då HAN entrade mitt liv för ½ sedan? Sedan dess har jag tömts på allt som var jag, allt kastades i brunnen tills den vällde över och jag vaknar upp, mig-själv-frågandes: vad fan hände!? Då gömde jag dussintals inlägg om honom mitt liv fyllts med - för att glömma, gå vidare.

Jag har blivit en annan, en ny mognare vuxen-jag. Ser tillbaka på mina texter idag och känslan är som att se på en lillasysters ord. Kanske är det så det ska vara? Oförklarligt föränderligt. Aldrig kan jag bli den jag var då, men mitt jag finns bevarad i historien som ej kan begravas eftersom templet i ruiner skvallrar om dåtidens händelser. Vi skapar dock alla våra egna historior, visare eller dummare - bara vi själva kan bestämma samt avgöra vägen vi väljer - och tar. Era vägar är skogsstigar. Min likt E4...

Carpe diem

Det är bland andra sådana här händelser som får mig att vara livrädd varje gång jag går hemifrån.

Det hade lika gärna kunnat vara jag, eller du. Vilket öde... idag är vi här - imorgon kan vi vara döda.

Ta vara på varje dag!

NYHET

Anledningen till att jag är ganska tyst här...

...är för att jag är ganska högljudd där:

Att Inte Ligga

Tillsammans åtskilda

Nu är jag blind, men du är ändå allt jag kan se.
Inget ljud kan jag höra, än din rena & dominanta röst.
Igen smak kan jag känna, än den godaste från just dina läppar.
Ingen doft tycks existera, än den från din erotiskt fräscha parfym & hy.
Trots att jag är förlamad, så är dina smekningar som ingjutna över min kropp.
Och i mitt sjätte sinne kommunicerar du med mig genom telepati. Snälla, släpp mig fri!

Regnet faller ner i skrivandets stund

Många av oss växer upp i en tid då förhoppningar brister, framförallt åttitalister. Med bördan av våra föräldras separationer i vår ryggsäck sitter vi och grinar över myggbett - tyvärr har denna skit färgat oss. Men ändå kan vi knappt bärga oss o visa våra föräldrar att vi själva kan vara med någon tills döden skiljer oss åt, vilket är svårt, men vi tänker att: nu måste bara det egna förhållandet hålla! Så höga krav när vårt över jag tar övertag samt separationsångesten håller oss kvar och man har det sämst till slut. Livet ut kommer vi nog pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv. Försöka känna varje gång att det är "meant to be". Med olika motiv i, olika sängar och mängd pengar kommer vi alltid låtsas om att det regnar.

Mardrömmar gånger tre

På kvällen ligger jag i sägen och "leker" med Charming. Han får mig alltid att känna mig så otroligt feminint underkastad av hans maskulina ande. Plötsligt drar han sig bort till en tjej som tydligen satt på kanten av sängen och börjar göra ni-vet-vad med henne, jag står handlingsförlamad.

I nästa fragment är det dag och jag är inne i samma rum på övervåningen där vi var i sängen kvällen innan. Trägolvet börjar med ens bukta nedåt efter varje steg på det. Vilket moment somhelst skulle golvet ge vika och förfalla helt. Jag rusar ned till bottenvåningen och ser ut mot den stormiga havsutsikten i tropikerna 30 meter bort. Plötsligt rör sig havet mot mig i en väldig fart likt en tsunami. Jag lämnar huset omedelbart och försöker fly, men motvindarna tillåter mig inte ta mig fram.

Dessa vidriga sektioner till drömmar skulle jag tolka som så att: Charming gärna ligger med andra tjejer "i min åsyn" - eftersom han tror att jag ska acceptera det bara för att jag har så starka känslor för honom. Att golvet gav vika senare är väl mitt undermedvetna som säger att "det snart är över". Och tsunamin står för fara som närmar sig trots att jag inte kan fly ifrån den eftersom vinden höll fast mig så jag inte kunde springa vidare - alltså skulle faran sluka upp mig och därmed giva min död. 

Fuck it all!

I just wanna' say: Thank you !

Big nice but few words towards you and the thing you do best, are one of the most beautiful things you can hear in the world.

Er uppskattning är guldvärd, när jag läser kommentarer som dessa här nedan värms mitt hjärta något oerhört. Jag luskade igenom alla kommentarer som var sparade (20 sidor) idag och valde ut dessa som var extra uppskattande att höra - you’ve all made my day’s so many times! Genom att ha återvänt lite i tiden och åter se kommentarer som dessa - ökar min motivation igen...Tack för att jag har så underbara läsare som er, jag ska somsagt försöka blogga mer nästa vecka (Påsklov). Kram på er alla! /Mysticá

.

The yellow rose represents: PROMISE OF A NEW BEGINNING, delight, frienship, joy, gladness, welcome back & remember me.

.

---

en aura av divinitet bärs av en sakral själ och den utstrålning som blir till, vi alla bör respektera det naturliga, det naturliga för dig. du har ett poetiskt flöde, inte bara ett poetiskt innehåll /Steve Lando

---

Jag tittar in här regelbundet men ofta är dina inlägg inte såna att jag känner ett behov av att kommentera. Ibland vet jag inte riktigt vad ditt inlägg syftar på.
Men jag återkommer ändå för att det du skriver är intressant.
Kram/Amistres

---

Jag gillar verkligen hur man kan kombinera ytlighet med ett sant djup. Det är en mycket sannare verklighetsbild än att vara ensidig. /Mr Dekadent

---

Jag gillar hur du skriver! jess

---

Intressanta tankar i bloggen. Bra skrivare /RutgerJonaker

---

Du är djup honey! Verkar vara en jätte gullig tjej tycker om din blogg jätte mycket, Ju mer jag läser det du skriver./Andreas "Ler" I leksand

---

Hej sötnos! Jag skriver in dig på våra favoritbloggar, har läst din blogg länge. Detta inlägg grep tag i mig. Love 2 you! /Hot chicks

---

Tack för en bra blogg! /Man 35

---

du har djupa, rena o fina tankar för "bara" vara 18... din blogg är ju så jävla bra....U rule /ricc

---

Jag gillar din attityd och ditt go! Är också imponerad över dina vardagsfilosofiska insikter och intellektuella resonemang som du för samtidigt som du lättläst skriver om vad du varit med om under dagen. Jag tror jag börjar förstå varför du får så många besökare till din sida.
Du har rätt i att hårt arbete är grunden till framgång och att visioner är viktiga för att få en riktning i livet. Men det är lätt att glömma att vägen dit, själva arbetet och de hinder man möter, faktiskt är en del av en stärkt självkänsla. Och därmed en större lyckokänsla.
Själv är jag 28 år och när jag minns tillbaka tio år i tiden så inser jag att jag var väldigt naiv när det begav sig. Önskar att jag hade varit lika insiktsfull, vad gäller exempelvis synen på sina egna brister och attityden till livet, som du är.
Lycka till med allt, så länge du låter dig själv få sista ordet i dina livsval kommer du att lyckas, så småningom. (Efter många krokiga stigar).
/Fredrik Runebert

---

Thanks! Du är min grymmaste läsare. Jag blir alltid glad av att läsa din uppskattning./Sju

---

Bra blogg =)! /Camilla

---

Cool blogg! (-: /Matt

---

Bra skrivt, vill kunna skriva som dig. /Jens "Burra" Andersson

---

Kulig blogg =) / Angelica

---

Du har sån himla fin blogg/Blondie

---

En kanonsida du har unga damen./Horand

---

Jag tror knappast en 18-åring kan skriva så otroligt mycke å välformulerat som du gör, för att inte snacka om grafiken. Makalöst bra. På skala 1-10, ta bort bindesrecket så får vi 110. Jag skulle kunna va stabbe 3 X om åt dig men inte lärt mig 1/10-del av de jag ser i dina bloggar. GRATTIS. Jag tror du är äldre än 18, antagligen uppemot de dubbla;\Vad grunnar jag då de på?
1) Du har inte så många youtube-snuttar som dom i 18-årsåldern verkar ha.
2) Du verkar skriva rätt mycke å länge som måste ta rätt mycke tid. Me tanke på de så verkar de på mig mera som en hemmamamma me gott om fritid till bl.a. bloggandet istället för hela dagar i pluggbänken + läxer.
Fina ord du svänger dig me "perception" t.ex. Ang. din grafik menar jag: Den skiljer sig ganska friskt från andra bloggar (inkl. min) genom att variera textfärgerna på alla bloggar hej vilt. Helhetsintrycket blir mycke snyggare å därmed direkt intressantare
/Spökskrivarn

---

Hej mysticia, jag diggar din blogg! Kram/Em

---

bra blogg, du kommer nog få fler besök av mig /smarting

---

Du skriver fint./Blivande sambo

---

Wow vilken kalas blogg, jag tok diggar den =) Till och med så mycket att jag ska adda dig till listan så jag kan kika in varje dag *hihi* ha en skön kväll... /Browneyedgirl

---

Jag gillar din blogg. /Etta

RICH BITCH - if you wanna´ ride, don't ride the white horse.

Dear royal highness, you may be upper class, but you are just a spoiled rotten piece of  #¤%!
You walk the line, holding your face as a striff mask, but on the inside sea storms destroys you step by step.
What’s the matter with your gloomy expression? Who’s gonna’ release a narrow-minded human like you? Did dad baught you a gift in the wrong color? "Poor you"...
There’s a hole inside of you that never will be filled and healed.
Remember that no matter how much cash you have - you’ll always deal with the stuff everybody else does.

Eventually you will get old, sick, watch your relatives die etc. Even if the money may help you some, you will still walk with that hole inside your soul more then everyone else. Do you know why? Because you’re a piece of a huge fake superficial lie !

Svar på era undringar

Anledningen till att jag näst intill slutat skriva här är att det börjat kännas lönlöst - jag gör ju det inte direkt för pengarna för dom kompencerar SUPERLÅNGT IFRÅN tiden & mödan jag lagt ner på mina metrobloggar. Nej, jag vet att jag har er trogna läsare vilket jag verkligen värdesätter <3 MEN jag får inte så mycket ut av det som jag satsar på’t - om ni förstår vad jag menar. Jag har en O-anonym blogg (ej här) där jag har vänner och folk som vet vem jag är som läser... där får jag ut något mer socialt utav det eftersom jag träffar dom IRL o.s.v... Jag har heller inte kännt ett lika starkt behov av att avreagera mig här sen metrobloggen.se gjort förändringar. Jag avskyr kommentarsystemet (man måste KLICKA SIG IN på kommentarer för att ens se om man har några nya istället som förut SE DIREKT att det t.ex står "3 ogranskade kommentarer"... det nya systemet sucks!

Sedan har jag heller inte toppat topplistan på en lång tid, visst saknar jag min "2:a plats på metrobloggen" jag hade ett bra tag... men det känns så svårt att ta sig upp dit igen. Jag har även behövt hitta NYA INSPIRATIONSKÄLLOR. Jag har läst flera böcker och provat på nya aktiviteter sedan jag bloggade som mest... vilket jag behövde. Ibland blir man UTTÖMND som bloggare - åtminstone jag, jag behöver ny tid för att hitta ny motivation m.m...

Nu har jag ju laddat mig hyffsat, så vi ska se hur det går om jag bloggar mycket på både min O-anonyma och denna anonyma blogg... + mina andra anonyma bloggar här. Men tiden räcker inte till just nu - jag har ett berg av studier den här veckan, men nästa vecka får jag påsklov och då ska jag försöka bli bättre och trappa upp det lite. Jag lever så att ni vet, jag har inte gått och blivit handikappad utan tvärtom vuxit i styrka.

Kramar, er Mysticá

För ert tillkännagivande

I fu-king made it!

Jag uppfyllde drömmen att nå dit jag inte visste gick - men nu har jag nått dit och kurvan pekar spikrakt uppåt.

Congrats to myself.

ALL IN!

Jag förvånas över mitt egna omedvetna. Jag är nära på att falla knäsvag precis invid målet, men nej, det får bara inte hända. Nu är det så nära, så nära - men ändå långt bort. Tro mig, det handlar om några timmar eller dagar, mindre än en vecka i alla fall, sen står jag till porten som kan öppnas på glänt eller stängas förgott. Det är upp till bevis jag ger  mig ut i spelet, ’striden’ är för hårt ord, men spelet helt klart. Vi ska spela schack du och jag, men jag ska visa vart skåpet ska stå - jag ska visa dig hur långt jag kan gå. Detta blir inget vanligt möte, detta kan vara mötet till min potentiella framtid, en häftig, fartfylld, kraftfull framtid. DAMN RIGHT. Jag får inte sabba det här, jag är inte i bästa skick, långt ifrån - men jag FÅR BARA INTE sabba det här för såå mycket står på spel, allt jag byggt upp de senaste åren för oss...Jag ska visa dig vem jag är, precis den du sett av mig hittills fast lite till, mycket till, för i verkligenheten face-to-face spelar allt roll, där är det allt eller inget. ALL IN!

Ett beroende

Fort rör sig stegen, ett två ett två de gå. Fram till platsen tar jag mig där dådet ska ske, i skymundan så att ingen det ska se. Plocka upp - slinka ned. Rutin. Fler blir mer - mer blir allt fler. Själen lämnar, den betraktar kroppen, den skälvande korpen som nyss var vackrare än lunden. Skrockfull inombords - fult dåd utombords. Jag tar mig dit jag vill, men inte hjälper det någe till. Ingen skulle mig någonsin förstå, även om många ertappas och få fritt kan gå. Men alla har vi våra anledningar, brist är min och jag törstar, mer än någon annan i min omgivning.  

Wake me up

Vem skulle mig märka? Då jag sköljts ur leken. Överkörd. Väck mig åter till liv. Jag är Törnrosa och ligger på en kudde av rosenblad, kyss mig och jag är din. Väck mig ur denna mardröm jag inte längre kan leva i. Jag behöver kärlek på riktigt, kärlek för inspiration & kärlek för att väcka själens lustar. Det är en ren nödvändighet, behovet skriker inom mig - det är omöjligt att värja nu, generna har sagt sitt: jag måste få 'mitt'. Jag måste få känna mig som en kvinna och jag måste få känna din kropp, att den kan vara både hård och mjuk - för då vet jag att jag lever. Kom, väck mig och jag är din. (Syftar på en speciell kille).

Skönheten från ovan

Jag, gudinnornas gudinna spatserar i skolan. Klack klack klack, höga klackar gör mina spiror oändliga. In i en korridor jag går och blickar jag får. Närmare bestämt 20 par ögon blickar nyfiket på min skönhet. Glansiga hår, otroligt jämn brun sammetshy, rosiga kinder, rosa läppglans på fylliga läppar, perfekt söt barbie näsa, ögon att dö för - blicka i min själ och du förstummas. Ögonfransar 2 cm naturligt långa, Diormascara på förstås. Ögonfärgen i mulerade nyanser: grönt/blått/ljusbrunt/grått - allt finns där. Ögonbryn lagom tunna, men naturliga i symmetrisk bemärkelse. Rynkfry hy. Svallande naturligt hår i alla nyanser, genetiskt, inga färgmedel. Kroppen behöver vi inte ens gå in på, men den starkt klara färgen på linnet gör sitt - jag liknar en blomma.

- "Hej! :)" mina öron hör.

Jag ser på killen, ler utan att visa mina vita tänder med perfekt C-rad och med en stum suck går jag vidare. Efter mig lämnar jag kvar en åtråvärd söt parfymdoft.

Han förtjänar inte mitt hälsande. Inte heller de många andra som hälsar på mig i samma situation som honom. Jag är värd mer, min stolthet har jag i behåll. Jag väntar på prinsen, än har jag några år på mig...

Be gorgeous

Antingen så är man inne - eller så är man ute. Det finns inga mellanting: klarar du av att stå på tå på en tröskel t.ex?

Jag vet var jag står: på tröskeln, haha. Hur tar jag mig in? Det är likt en genomskinlig hinna mellan det s.k INNE och UTE för mig - och jag står mellan dom.

Jag behöver bara röra mig ett par centimeter åt det ena eller andra hållet för att komma in eller ut. Står jag ute - så är jag det bokstavligen. Inne innebär magi och en ny tidsepok kan ta vid.

Klart man vill vara inne - men att just kunna kliva genom den där genomskinliga barriären som ändå är av en så tjock hinna - är svårt.

Om vi tar det utan gåtor: jag har en strävan inombords till att förbättra min sociala status, rank, rang ja kalla det vad ni vill. Då skulle livet bli mer farfyllt... varför jag inte är där än? För jag är för kräsen av mig, ibland lite asocial och allt bottnar i halvtaskigt självförtroende från och till, jag ser bra ut - men skulle sett bäst ut om jag bara gick ner 5 kg som man säger... haha. Ju mer utstrålning och vild man visar sig vara - desto lättare förbättrar man läget och kliver in till det som kallas INNE.

Jag ska dit, jag har bara lite kvar att ordna först ...

Vishet

Ni, mina trogna läsare kanske undrar varför jag inte bloggat på en månad? Svaret är inte helt enkelt men jag ska försöka streta ut det hela, men vem försätts inte i tillfälliga svackor? Dels så har jag försjunkit lite i mig själv och inte orkat dela med mig på samma sätt som förut - bloggeriet var helt enkelt inte av högsta prioritet och dels så har jag inte haft tillgång till internet lika mycket p.g.a modemfel. Jag ber om ursäkt för detta då jag ser att ni tappert besökt mina bloggar (speciellt denna) då jag brukar skriva så mycket att det brukade vara rusningstrafik här i vanliga fall. Ska försöka bli bättre med bloggandet nu, ni kommer som vanligt få höra om mina äventyr här i livet, jag lovar er att det blir läsning på MINST lika hög nivå som förut, om inte än bättre vilket jag är säker på för med tiden blir man allt visare! 

Ta hand om er och skriv till mig om det är något ni vill säga...

Väl mött! / Mysticá

Det var tider

Ett rent sinne är vad man bör eftersträva för att nå ro i själen och därmed sin vardag, men många kan inte konsten. Synder som lathet, avundsjuka, begär, snålhet, fåfänga/arrogans, ilska, omåttlighet/hetsätande är en sak, men jag skulle vilja lägga till våld/kriminalitet och lögner därvid. Det som smutsar ner ens sinne mest är beroenden som förstör för andra. Likt rökning leder till cancer fungerar andra beroenden på samma sätt, de leder till fördärvet förr eller senare oavsett vilket berodende det handlar om. Genom att vara "ren" i sinnet kan man leva sitt liv fridfullt men detta kan även smutsas ner av tvång utifrån som gör att man smutsar ner det omedvetet. Låt mig förklara med ett exempel:

Nyligen såg jag ett program på TV om en svensk som åkte och intervjuade samma dalabor i Indien varje år, givetvis blev han vän med dessa frändliga indier. Indierna i sin tur var frikostiga och berättade om deras fridfulla tillvaro. De levde av sitt egna jordbruk, fällde coccos nötter och samlade folket till stora fester med trummor. Allt var lungt fram tills civilisationen trängde sig på. Folket ville skaffa stenhus istället för lerhus (som blev invaderade av termiter) och startade därför caféer som tyvärr skräpade ner. Samtidigt byggdes en skola och folket började leva mindre av jordbruket när barnen inte längre hjälpte till lika mycket p.g.a studier. En man låstes in i fängelse för hashbruk - trots att det var turisternas innehav. En motorväg byggdes nära byn och livet hade förändras radikalt. Människorna kände sig otrygga, rädda. Det var bättre förr.

Mornie Utúlie

Ber inte om medlidande från ert håll - enbart sympati. Mörkret har kommit. Status: onåbar utan att någon kan lokalisera mig. Likt gladiators sista scen entrar jag på prov riket i blåa toner och för handen genom det höga gräset som smeker lätt mot fingrarna. Det bländande ljuset syns, jag ser tillbaka där allt väntar, en del gott men mest stenhårt. Bör ta sista steget ut men står kvar. Vattnet bildar små vågor över isytorna av hopp på bryggan - men ej utför. Lusten att svepas iväg är stor, men rädslan för den stundande kylan starkare. Januari-solljus i sikte, nästan värmandes mot min rosiga kind. Natur orörd inom mina vyer - jag är hemma. Snyggós mysiga hus inom räckhåll, så fasligt nära men så ofantligt långt bort. Oh,take me back to the start when we weren’t apart.  

Förbannade pälshysteri

Tänkte ge upp bloggen, men nu skriver jag i alla fall. Som vissa trogna läsare märker har jag inte skrivit något på ca 2 veckor - längsta uppehållet någonsin. Ni väntar er en förklaring men den är en mix av ting. Orkar dock inte skriva om min livssituation nu, tar upp djurplågeri istället :

Kolla absolut INTE på den här videon  www.youtube.com/watch , jag trodde själv att videon var OK men nej. Jag fick den skickad till mig via mail, tydligen något slags kedjebrev mot djurplågeri. Känslorna jag får inombors av den här videon är övervälmande. Det är så hemskt att jag ej finner ord. 

På videon: Det söta lilla djuret, vid liv och utan någon bedövning - naket avklädd bokstavligen. Kroppar tätt som tätt legandes brevid varandra i väntan på att dö ifrån tortyren, likt i ett koncentrationsläger fast VÄRRE. Muskler mot muskler, blod mot blod, ligger de stackars  krabaterna och undrar vad f-n som håller på att hända. Blåst, kyla, solljus, hånande skratt & människor - deras sista syn av världen. Pälsen som djuret alltid haft är plötsligt borta, det är som att vår hud vi alltid haft plötsligt skulle tas av. YTA / INSIDA, vad ser du?

... Jag önskar de kunde skära upp djurplågarnas/päls-industrimänniskornas skinn så att deras fulhet kom till syne. De skulle få se dagens ljus med blod vällandes nerför ögonen ifrån ögonbrynen m.m. De skulle känna hur det känns när luften strömmar mot blottade muskler/blod/vävnad utan hud. Jag vet hur det känns för jag har fått en bra bit hud djupt avskärd på ett ställe och tro mig, man känner:

1. Hur man äcklas av synen att huden inte finns där den ska.

2. Hur NAKET det känns när syret angriper den blottade vävnaden.

Och 3. Den olidliga smärtan som inte går att beskriva med ord.

Tänk er detta, fast över hela kroppen... Varje gång jag ser på mina ärr, mår jag illa när jag tänker tillbaka på hur det i stundens hetta kändes. Ändå är ärren bara en liten bråkdel av smärtan vid total "hud-avklädnad". Köp inte äkta päls. Stoppa djurplågeri! Jag funderar på att bli vegetarian.

Typically

A Universal Beauty - that's me? All this kind of boys have showed they want/like me:

Rich, tall, short, black, handsome, white, yellow, thin, fat, shaped, trained. 

But still, the one I´m in love with - don’t want me. Die.