Ber inte om medlidande från ert håll - enbart sympati. Mörkret har kommit. Status: onåbar utan att någon kan lokalisera mig. Likt gladiators sista scen entrar jag på prov riket i blåa toner och för handen genom det höga gräset som smeker lätt mot fingrarna. Det bländande ljuset syns, jag ser tillbaka där allt väntar, en del gott men mest stenhårt. Bör ta sista steget ut men står kvar. Vattnet bildar små vågor över isytorna av hopp på bryggan - men ej utför. Lusten att svepas iväg är stor, men rädslan för den stundande kylan starkare. Januari-solljus i sikte, nästan värmandes mot min rosiga kind. Natur orörd inom mina vyer - jag är hemma. Snyggós mysiga hus inom räckhåll, så fasligt nära men så ofantligt långt bort. Oh,take me back to the start when we weren’t apart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar