Borttappad. Vart tog min skrivlust vägen om inte så kastad i en bottellös brunn som uppstod då HAN entrade mitt liv för ½ sedan? Sedan dess har jag tömts på allt som var jag, allt kastades i brunnen tills den vällde över och jag vaknar upp, mig-själv-frågandes: vad fan hände!? Då gömde jag dussintals inlägg om honom mitt liv fyllts med - för att glömma, gå vidare.
Jag har blivit en annan, en ny mognare vuxen-jag. Ser tillbaka på mina texter idag och känslan är som att se på en lillasysters ord. Kanske är det så det ska vara? Oförklarligt föränderligt. Aldrig kan jag bli den jag var då, men mitt jag finns bevarad i historien som ej kan begravas eftersom templet i ruiner skvallrar om dåtidens händelser. Vi skapar dock alla våra egna historior, visare eller dummare - bara vi själva kan bestämma samt avgöra vägen vi väljer - och tar. Era vägar är skogsstigar. Min likt E4...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar