När guldet blir till sand

Tiden är för dyrbar - så låt oss spendera den väl :

.

bo hemma hos föräldrarna. På vardagarna ska det spelas vid en dator med en prilla i mun samt ägnas åt en del garv i telefon med polare och sen får det inte gå´s ut förutom i nödvändigaste fall för att slänga soporna eller för att gå och köpa lite mjölk, fryst mat (lasagne) eller en färsk pizza/kebabtallrik vid närmaste minilivs/Statoil. Annars äts exakt samma mat VARJE dag: knäckebrö’ med hushållsost eller stekta köttbullar m. makaroner & ketchup, ett par gånger i veckan intas några mandariner eller fruktshots. Knappt någon städning görs i hemmet, i bästa fall ställs disken in och inte ska hyran betalas av för det fixar föräldrarna som förövrigt inte får sitta vid datorn när de ber om att få kolla sina e-mail för sovrummet (där datorn står) är låst och föräldrarna möts av ett vrål genom dörren som svar på tal. Helkvällarna ägnas däremot åt partaj’ med vänner och bira’ samt feströkning. Ingen motion i sikte förutom promenaderna och möjligtvis dans på klubben (tveksamt). En gång i månaden gå’s det till arbetsförmedlingen för att få närvaro så "LÖNEN" på runt 8000 skall fås (A-kassa). Någon gång i månaden gå’s det även till stan för att införskaffa lite kläder... SNART 23 år, inget körkort, ingen högre utbildning (bara någon simpel på gymnasiet som inte gick något vidare bra). Enda gångerna mönstret bryts är när det åks på festival eller en resa till a lá Sunny Beach eller Aiya Napa. Ingen planering, ingen förändring, ingen framgång. Personligheten är dominant, aggressiv, ej våldsam men tempramentsfull, cool och rolig clown som kan mjuknas upp emellanåt och t.o.m verka glad och trevlig men för att minuten senare förändras till ett lejon... Trots livsstilen är vikten normal och utseende skapligt ungt förutom tänder som börjat gulna av snuset.

THAT’S IT folks! Där har ni "ett liv som hund". Visst är det att utnyttja tiden maximalt? Lovely, eller vad säger ni?

Jag behöver råd med hur jag ska hjälpa en viss person som just lever det livet jag beskrev ovan men som inte verkar vara beredd på att ta emot hjälp. Fast det kan även finnas en mer "drastisk hjälp" om man t.ex slänger ut denne eller så exempelvis... Allt jag vill är att personen ska skaffa ETT LIV:

en högre utbildning, flytt hemifrån, egen inkomst, ta ansvar för sig själv och börja motionera/äta hälsosamt, få mindre humörsvängningar och därmed bli en schysstare människa.  

Alla förslag är välkomna för det där håller inte längre... tack på förhand.