Undrar du varför texten är svart? Mysticá, det är jag mina damer och herrar därav mystiken med detta inlägg som bara de som är smarta nog får läsa...
Sitter här med en jordgubbs-ansiktsmask och smultron/aprikos yoghurt i ett glas :) kan det bli bättre? En ny månad startar och på drygt 1 timme har jag fått 200 sidvisningar (trots att jag inte skrivit något idag)...
Tänkte ställa er en fråga: hur mycket är ni beredda att offra för att uppnå er dröm? Är den möjlig? Står ni ut med att t.ex ihärdigt kämpa/vänta i låt oss säga 10 år innan ni nått dit?
Innebörden av balans mellan dåtid, nutid och framtid är oerhört stor. Medvetandet bör främst befinna sig i nutiden, men inte att förglömma den fördålda dåtiden och samtidigt försöka föreställa sig en del om hur framtiden ska bli.
Jag vet inte varför men nu slog mig ett minne från då jag var 6 år. Jag satt med hela skolan på en läktare och minns hur min storebror var tvungen att dansa på skolavslutningen med en tjej som hade röd klänning (lady in red?). Jag minns hur jag hade på mig mina tighta ORANGEA jeans (haha, ja sånt fanns på den tiden)... och hur jag hade svårigheter med att gå då jag hade skadat benet ett tag tidigare... men det jag minns bäst var omgivningen, färgerna, solen, värmen, eleverna, lärarna och mig själv med min hästsvans och halvutsläppta hår... varför är vissa minnen så starka och andra så dunkla? Jag blir förfärad över hur mycket jag måste ha glömt i mitt liv under de nästan 7000 dagar jag levt på jorden. Har ni aldrig tänkt på hur få dagar vi lever egentligen? När man är pensionär (65år) har man levt nära 24000 dagar... jag vet inte hur det här låter för er men FÖR MIG låter det skrämmade lite.Men lever man 100 år så har man levt i 365000 dagar... och det är mitt mål.
ta vara på varje dag av ditt liv. CARPE DIEM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar