LÄS!

Ska inte ut ikväll heller. Då kommer ångesten bara svepa över mig och intala mig om att jag borde sitta hemma och skriva klart det där förbannade projektarbetet jag inte orkar ta itu med för det känns så sjukt jobbigt eftersom det handlar om 100p (EN HEL KURS) som står på spel i projektarbetet - då kan man omöjligt göra klart det över en dag... visst gäller det att planera men jag gillar att helst skriva klart uppsatser och sådant i några timmar och sen vara färdig - men den friheten får jag varken med det här projektet eller med de 3 andra jag har att fixa just nu! Usch.

Jag flyr istället för ett ögonblick till landet "Böcker". Läste ut en rätt tarvligt skriven bok idag på lite mindre än 500 sidor som jag läst i ett par dagar. Storyn är magisk - texten likt en gråsugga (dålig liknelse men jag kom inte på någon bättre).

Så att sätta något betyg på boken blir svårt. Jag gillar ju storyn, men språket är verkligen som anpassat för unga tonåringar. *(Förövrigt vill jag inte gå in på vilken bok jag läst ut för då kanske någon i min bekantsakpskrets ser det här för jag har berättat för några om att jag läser just den...)

Det jag ville komma fram till i det här inlägget var att jag känner mig barnsligt förtjust när jag kommer in i en bok på riktigt. Jag förs för en stund till en annan värld och glömmer för ett kort ögonblick min verkliga tillvaro. Det känns som att det verkligen ger mycket för ens personliga utveckling att läsa ibland - även om det här var så långt ifrån ett litterärt-mästerverk man kan komma. Men den här boken läste jag ut på skolans befallning.

Hinner bara läsa romaner under lov. På vanliga veckor när det är skola har jag alltid arbeten som måste göras på helgen eller så. Då kan jag knappast slappna av med en bok när jag har massvis med kurslitteratur som tigger om att jag ska spika det bästa möjliga betyget... Romaner gillar jag att kedjeläsa när jag väl kommer in i dem. Tråkigt bara att man inte alltid finner tid att sitta där timmar i ända... men avkopplande är det allt och det känns som man alltid lärt sig något när man slukat upp en - hur dålig den än är. Ändå vill jag ju inte läsa FÖR mycket böcker heller, det känns inte bra för man borde leva sitt unga liv istället. Skriva och läsa kan man göra mer när man blir äldre - kanske blir jag en författare vid sidan om mitt framtida yrke. Vad säger ni om det? Skulle jag Mysticá, passa som författarinna? :)