Uppe på en pedistal står jag nu och håller i en våg där valen på bägge sidorna väger lika tungt som guld och är stora som Mount Everest att ta sig uppför när man väl beslutat sig för ett av dem. Massiv plågeri.
Ett riskorn faller dagligen på mig så jag ramlar ned och bryter samman men sedan tar jag mig i fattning, kravlar upp igen och står där åter som en staty - oförmögen till beslut. Se, det gottfolk, är något jag kan erkänna mig bristfällig på - beslut. Det är något jag behöver öva upp rejält... får ju beslutsångest i allt bara för jag är en sådan perfektionist. Alla ställs vi inför svåra val med hårda bud förr eller senare eftersom livet alltid handlar om val men i detta fall är detaljerna väldigt komplicerade. Alltför många har hört min historia om hur jag tänker fram och tillbaka, de förstår att det är tufft, lyssnar tålmodigt och kommer med uppmuntringar men samtidigt är det bara jag som kan fatta ett beslut.
Kan säga så mycket som så att det handlar om en ihållig väntan på bättre tider just nu. Efter regn kommer sol. Efter imorgon kommer helg - en liten strimma av ljus lysande in i det mörka. För att komma någonstans måste man uträtta arbete - det vet jag, men när man exempelvis är oförmögen till att klara avgörande fysik-eller matte-problem på proven - vad gör man då? Det finns ingen i hela världen som kan hjälpa en då än man själv. Jag vet inte hur ni påverk-as/ades av plugget men jag blir ofantligt stressad och känner mig ibland så pressad att jag får en blackout på proven p.g.a all prestationsångest. Jag skräms & skäms, givetvis, men ändå försöker jag alltid kämpa vidare - cause I´m a champion - var det inte så? Inte vill jag läsa på Komvux efteråt, hör bara hur det låter, K O M V U X , jag känner mig efterbliven bara jag tänker på ordet och benämingen i det. Självklart är det bra med komvux, men för min del så borde jag aldrig behöva sätta min fot där - så "duktig" som jag är! Eller!? Jag vet inte längre för jag känner mig... sliten & snart kanske körd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar