DJUPA TANKAR

Begrunda följande:
Trots att jag inte har det extremt ensamt så kan jag känna mig otroligt olyckligt ensam ibland när jag är helt ensam hemma. Det känns som att något fattas, goda själar, människor man älskar - familjen. Jag blir nästan skrämd av den kala tystnaden som susar i alla rum utan dem även om jag vet att de befinner sig på en annan plats och troligtvis har det OK. Tomheten utan dem en längre tid går trots allt inte att komma ifrån. Hur klarar folk av att åka utomlands en längre tid i flera månader/år och bara lämna ALLT och ALLA därhemma? Det är frågan jag ställer mig då det börjar dra ihop sig inför Snyggós avresa i höst. 

Hade jag inte ringt vännerna idag så hade de kanske inte hört av sig till mig på ett bra tag... har glidit ifrån vissa och medan dom bygger pojkväns-relationer så är jag, just det : ENSAM. Kan inte "få" killen jag vill ha så då får det vara. Jag behöver nya kompisar, bättre sådana och kan fixa dem med lite ansträngning men vad jag mest av allt behöver är en bra pojkvän - utan medföljerser av problem, men med kärlek kommer problem, dessvärre.

Samtidigt lever jag i en rädsla för framtiden och att jag eller någon nära i familjen kanske dör eller skadas allvarligt. Livet hänger på en så tunn skör tråd. Tänk att vi kan känna så mycket - men om 100 år spelar det ingen roll vad vi någonsin kännt - för då finns vi inte mer. Att vara lycklig är meningen med livet för det är så kort och jag blir stressad av att jag kanske inte kan klara av plugget/jobbet/karriären i livet... Jag vill så förbannat gärna lyckas men kanske inte kämpar tillräckligt - för jag vill samtidigt leva och ha kul. Vad ska man ta sig till?

Jag är ung idag, imorgon och i all evighet i själen - men kroppen jag "lånat" x antal år förändras och förtvinar. Ett evigt liv vill ingen ha - endå är jag rädd för döden. Jag undviker att tänka på döden men den kan komma krypandes i de mest enkla vardagliga sammanhangen när man så är med familjen exempelvis. Mina tankar går då i banorna av rädsla som : "tänk om någon av dom dör? Det får inte hända, jag får inte tänka såhär!" Man måste vara rädd om livet. Dör medmänniskorna - tar vi hård stryk psykiskt som kanske aldrig kan repareras. Jag har aldrig varit på en begravning och hoppas det är många många åratal tills jag ska på en. Vissa människor i ens närhet betyder så oerhört mycket att jag känner att jag skulle ta livet av mig själv om någon av dem försvann. Måtte’ det aldrig ske!

Nu är mina nära och käraste bortresta och jag sitter här och är orolig. Det måste vara såhär oroliga dom varit för mig när jag gått ut och festat sent på kvällarna. Jag har börjat värdera nya saker i livet. Jag vill ta det säkra före det osäkra - även om det vore roligare med äventyr och massor av upplevelser. Skaffar jag ett jobb nu i ett par veckor så har jag pengar så det räcker till en resa med vännerna efter studenten nästa år - frågan är om det är värt tiden, uppoffringen? Kanske, för det kommer endå vara regn och dåligt väder de sista sommarveckorna förutspår metrologerna men det är också en "överflödig inkomst" som jag faktiskt kan klara mig utan rätt okej bara jag håller igen lite på utgifterna. En resa är minnesvärd för resten av livet, men man utsätter sig ju också för många faror utomlands - speciellt om man ska festa där och DET steget är jag nog varken beredd att ta nu eller om ett år. Inte än och kanske aldrig. Det finns viktigare saker i livet man kan köpa för 10.000 kr än en fest-resa 1 vecka i ett soligt land.

Varken kärlek eller liv kan köpas så var rädd om er själva och era närmaste! Avsluta aldrig ett samtal eller möte genom att vara arg - lös först upp problemet genom att tala ut (viktigare ju mer personen betyder för en). Ta aldrig någon eller något förgivet - vad eller vem som helst kan vara borta imorgon. Behandla andra som du själv vill bli behandlad och stå på dig. Ensam är stark - men inte hur länge somhelst. Vi behöver allieras. Man kan inte alltid stå själv utan man måste möta gottfolk eller förenas med någon för att må bra. Vi är skapta för att bli till par. Everybody needs true love and the future lies in the destiny’s hands.