Back to Reality

- "Give me a break!" skrek Min kropp i desperation.

- "And you´ll slightly taste it" sa Ödet med ett flin. 

2.V flyger förbi i två ögonblick. Från 38 grader molnfri sol till knappt 18 grader regn & vind. Två skilda världar jag knappt hinner registrera i sinnet då endast en 3 timmars flygresa skiljer dem åt. Kontrasten är som natt v.s dag, som svart v.s vitt, vatten v.s eld, minus v.s plus eller negativt v.s positivt. Ja, behöver jag fortsätta med liknelser? Först efter riktiga resor förstår jag min sanna verklighet och hur stor skillnaden är i andra länder, kulturer och breddgrader. Visst är allt detta självklart, men är det rättvist? Nej, inget i livet är rättivst, det ska man ha klart för sig från dagen man föds och att man aldrig kan jämnföra sig med någon annan. Gillar man snö så kan man ju bo här nära nord (eller syd)-polen och vill man ha sol så kan man väl bo söderut runt ekvatorn men bekvämast vore nog att bo runt om hela världen under olika årstider. Såhär skulle mitt årsschema kunna se ut:
Bo i medelhavet juni-juli-aug. Bo i Karibien sep-okt-nov. Bo i Maldiverna dec-jan-feb.  Bo i södra kusterna (miami beach t.ex) i USA under mar-arp-maj. Där har ni mitt år - perfekt. Jag flyttar till värmen och jobbar flexibelt (med vad?) runtom hela världen. Problemet är bara att det är hälso vådligt att utsätta sig för strålningen som kommer med solen om jag ska vara solbrun året om (vilket jag siktade lite dumdristigt på här). Jag är föressten rädd att jag fått hudcancer redan nu så jag ska gå och kolla ett födelsemärke och så som jag tyckt blivit blekare den senaste tiden. I övrigt så smörjer jag alltid naivt på mig solskyddskräm just på alla mina leverfläckar/födelsemärken så gott jag kan så jag blir alldeles vitprickig (allt för att skydda mig på just fläckarna men sola övriga huden starkt) - men idag på TV sades det på nyheterna att det kanske inte alls hjälper att man smörjer in sig. Visst, det skyddar mot brännskador men inte mot cancer, så man lurar bara sig själv med krämer. Jag brände mig föressten på resan en gång (som vanligt)! Över bröstet och längs armarna/axlarna var det alldeles "rödskadat" (finns det ordet?)! Nåväl, jag älskar sol&bad och skulle mer än gärna följa vad folk kallar "idealet" d.v.s: att vara brun året om, men problemet är bara att det är såå farligt - åtminstone om man kör solarium/sol. Men vem är så dum att han eller hon gör det? Oftast 15-åriga fjortisar som inte bryr sig ... än. Brun-utan-sol produkter kan man fejka med men det är ju inte så kul att hålla på med dom och se mortosgul ut. Egentligen är det inte bara brunheten i en viss grad beroende på hur länge man är borta som ett bevis på att man varit runt medelhavet som jag är ute efter. Nej, det här handlar om något mycket djupare än så, något som når ner till själen och med "mitt språk" kallas kavalitets-vila. Omtydelse, en brytning mot vardagen, något nytt, något annorlunda - en helt annat liv än man är van vid för åtminstone ett par veckor! Att folk så desperat varje år i Sverige (norden) söker sig ner till solen ett par extra veckor på semestern är inte konstigt. Vårt samhälle och situation är uppbyggt så att vi mer än gärna kånkar på tunga bagage till och från hotellen och står i köer - allt för att komma härifrån för en stund. Vi behöver en skillnad i livet för att må bra. Man kan inte köra i samma stil månad efter månad - man behöver upptäcka nytt, se nya ting, göra något nytt, hitta en ny hobby eller bli bättre på något man redan kan så att man utvecklas vidare. (Gäller detta även inom par-förhållanden OCH vårt sociala umgänge med tiden? JA!). Egentligen sker förändringen automatiskt med tiden. Se det som en kurva med x och y där y är "det som händer som berikar eller skälper för oss i livet" och x står för "tiden". Med tiden sker förändring hela tiden så även inom ett stadigt förhållande med EN person kan saker och ting hända, men vardagen... nej det går inte att leva enformigt i all onändlighet. Se bara på människorna i vårt somhälle: många blir feta/utslitna efter 30+. Varför? Jo, för att tiden/samhället tvingar oss till handling, stress och arbete. Visst faller allt detta naturligt, men det är inte så självklart. Vi har kanske inte möjligheten att välja var vi ska bo, hur vi ska leva m.m - men vi kan (nästintill) alltid förändra våra liv mot det bättre så snart vi är vuxna (helst efter gymnasiet) och ta ansvar för våra handlingar.

Gillar du shopping? Bosätt dig ett tag i Milano eller New York. Vill du surfa? Ta dig till vågorna i Hawaii. Vill du ha lugn och ro? Vila i en stuga på Seychellerna. Ja, detta gottfolk säger samhället till oss, men hur enkelt är det att utföra allt detta när man inte har den cash-kapasiteten den kräver? Vem har sagt att något i livet är gratis? Allt har sitt pris. Vi slösar BITAR av vårt liv på att jobba bara för att skaffa pengar och det vi behöver, för behovet finns alltid hos oss, men pengarna inte hos alla. Hierarkin i samhället är oundvikligt och det gäller att ta sig till toppen. Bli en Örn som flyger högst upp över anderna och befinner sig högst upp i näringskedjan. Låt mig göra det kort: kämpa alltid tills du får det du vill ha eller tills du inser att det är lönlöst att forsätta kriga och välj då ett "annat spår" och försök där!