Vad gör man när man känner sig totalt ensam? Idag sov jag till klockan 5. Gick upp, åt, softade, tränade, såg på film här hemma och åt lite till...
Det är så otroligt. Hur lyckas jag? Midsommarafton 2007, jag är 18 år och är (hör och häpna) HEMMA! Kan det bli bättre än så? Haha, nej, jag är miserabel.
Har ju dessutom inte varit någon duktig flicka som hjälpt till hemma idag, ooh nej. Mamma har tvättat 5(!) gånger idag och hållit på att torka kläderna m.m.
Det enda nyttiga jag gjort är att gått och handlat hem lite mat.
Jag börjar känna mig sjuuukt negativ, men just nu är allt negativt.
Har en stor tenta på måndag jag knappt pluggat på. Måste göra det nu, tur att jag påminnde mig själv nu... ha...ha.
1/4 av sommarlovet har snart gått och jag har inte gjort ett shit. Bara degat här hemma, bloggat, skrivit, pratat i telefon och slösat summor pengar som inte existerar! Varför tog jag inte tag i ärendena jag skulle? Jag som skulle ringt (någon gång under de här veckorna) och bokat tid för en SPRUTA (och jag som har sprut-fobi)... men nu får det tydligen vänta till i höst så nu kommer jag inte kunna idka något sexuellt umgänge på över ett halvår! Och att fixat något jobb har jag ju inte heller gjort och när jag nu i ett par veckor ska plugga 9-5 på dagarna så hinner jag ju inte söka något jobb heller! Gahh... Jag får skylla mig själv och det gör jag verkligen.
Det värsta är den här dagen, jag avskyr midsommar! Jag gör ju ingenting... min familj gör ingenting, bortsett från mitt syskon som är och varit på fest enda sedan klockan 16:00... Mamma städar t.o.m mitt syskons rum som är ÄLDRE än mig, hon bäddar sängen, plockar och dammsuger. Men hon skulle ALDRIG göra det i mitt rum, nej nej... jag får göra allt själv fast jag är 4-5 år yngre än mitt syskon!
Och vad Snyggó gör vill jag inte ens veta, han är nog till 99% inte hemma i alla fall och är säkert uta och festar nu. Enda anledningen till att han skulle vara hemma nu (den resterande en procenten) är ifall han skulle ha 40 graders feber och ligga halft dödssjukt... Annars är det något fel.
Det är något fel på mig. Jag lyckas ju inte styra upp det med några vänner... jag har ganska många vänner men eftersom jag näst intill skärt av kontakten med mina gamla kompisar och dom nya ofta är på var sitt håll - så blir det lite svårt.
Vilket jävla dilemma. Allt jag behöver just nu för att allt ska kännas bra igen är en kyss från Snyggó men den kan jag ju drömma om att jag någonsin kommer få. Om han inte känner som mig ska jag fan inte hålla på att försöka med något. Jag ska låta honom vara nu. Förlåt att jag håller en sådan dålig kvalité på min skrift nu men jag ORKAR verkligen inte hålla fanan uppe i denna skrivande stund.
Eh, ska försöka komma på något positivt med livet nu, efter allt det negativa. Låt se här... (Tänker en lång stund).... hm, det enda positiva är... är... nej jag vet inte.
Ska börja plugga på måndag och göra det i ett par veckor... nu kommer allt pessimistiskt igen haha, vem bryr sig? Du behöver inte läsa det här, det är somsagt bara en dagbok här.
Hade något varit positivt hade jag sagt det.
Kan iallafall försöka vara nöjd över att jag har en särskilld nära vän som nästan sitter i samma situation vad gäller "Snyggó" fast för henne en viss "Käggel" (får han heta här). Hon har det inte heller lätt... men det är vi två om så vi pratar ut med varandra och det är åtminstone rätt skönt, så man inte känner att det bara är man själv som känner såhär ihela världen. För prinsar och princessor mår också dåligt, där är inte som om dom har det mycket bättre än vi som är "vanligt" folk.
Hade alla firat midsommar som mig hade det inte längre varit en midsommarhelg i Sverige. Varför är jag inte delaktig? Jag avskyr mig själv och mitt sätt just nu. Måste städa, plugga, plugga & plugga nu.
Inget går som det ska. Dagen har varit trist - jag OCH min mamma är båda depprimerade fast av olika tillräckligt BRA anledningar och orsaker.
Jag mår inte bra nu. Jag vill så mycket - men förmår mig inte göra någonting. Mitt humör hade kunnat vara 100ggr bättre nu och tro mig - jag har kämpat och försökt styra upp den här Midsommaren, men det har inte gått. Så jag tänker inte kladra mig själv för man kan inte göra mer än sitt bästa och ha försökt! HELST hade jag sett mig på någon klubb, skrattande och festande JUST nu. För - tro mig - alla kommenterar alltid att jag ser jävligt söt och bra ut, så det är inget jag inbillar mig... därför borde jag ses ute bland folk. Det är en skandal att jag sitter INNE och slösar bort min ungdom på ingenting. När jag i själva verket borde LEVA.
Engergin har runnit ur mig... vill... gräva ner mig och ... dö(?) Ni behöver inte tycka synd om mig, det är det sista jag vill... men om gud eller någon snäll själ såg mig och kunde ändra saker och ting till det bättre hade det inte skadat.