Things go wrong so that you can appriciate them when they go right

Mina långdragna önskningar har lyst upp och förverkligas i detta nu. Jag är inte den dolda skymda person jag en gång var som stod kvar utan utvecklades framåt, ni undrar hur och jag skall härmed ge svar: En människa utan dess like gav mig en värld som är underbar. Med honom har jag förverkligat allt jag aldrig trodde skulle bli sant, och jag fotsätter än - det är sann kärlek och jag försöker känna den, trots att jag inlindad är i en bedd av "djävulen" som tagit förälskelsen. Tiden nu är ljus där den var mörk och mörk där den var ljus. Jag ser hopp långt därborta i sandkornens sus, men just nu befinner jag mig i oslipat grus. Livsjutning - jag har den, men framgång på andra plan jag hade tidigare - var är den? Ack detta eviga sökande efter balans, jag hittar den sällan någonstans. Nu har jag inte orkat skriva på länge, kanske för att jag känner att det finns få saker att klaga på. Jag har en fantastisk man i mitt liv som tillför kärlek med stora kliv, hälsan mår bra och jag tränar var och varannan dag. Det är studierna jag behöver höjja upp till skyarna för att göra mina närmaste nöjda. Fokus är på plus - men alltid finns minus.

My Dreamworld

Jag skulle vara dig, du skulle vara mig, vi skulle vara en och må som en piggelin. Glaciärer skulle inte smälta, inte jag heller som en glass-dessert... Jag skulle bara måla, skriva och sjunga dagarna in och ut ty energi skulle falla ner från himmelen och trigga konsten. Bo i ett penthouse 10 meter ifrån det varma havet, långt bort ifrån stress-storstads-navet. Ord skulle flyga ut ifrån min själ surrande som bin, in i ditt hjärta och ingen skulle stoppa mig från att dricka mitt vin. Detta är min dröm, men det är mer än en dröm; min drömvärld, ty jag vill leva i den utan krig och farliga män. Jag vill kunna röra mig ute om natten utan att vara rädd för större "rovsjur" än björnen och katten, skräckfri från död, sjukdomar och kanibali. Det verkliga livet är för smutsigt givet, vilket får mig att längta efter att ta det fantastiskt fräscha klivet ut ur motivet. Jag skulle inte spendera mina dagar på att leta i förfluten tid, söka efter glömda dagar i minnet som om jag vore paranoid. Jag hade inte varit så känslig, utan lättare lämnat saker bakom mig. Oavsett väder hade jag lärt mig att ändras - ändra på mig med tiden och alltid när jag ville ha en perfekt man skulle han uppenbara sig precis brevid mig; han skulle hålla om mig, behandla mig rätt och säga mig att allt skulle lösa sig. Vi skulle vara kära i varandra, tillsammans vandra samt aldrig dras till andra.

Mr. Perfect

Vaknar upp i den tidiga sommargryningen på sommaren. Inser var jag är och känner mig nästan svindlande nykär. Vita lakan i kilometer - bäddar för möjligheter. En doft av blommor utifrån mig når. Kylig luft letar sig in, men din värme består. Jag ligger nära dig. Ser din bröstkorg sakta häva sig. Dina ögon rör sig under de slutna ögonlocken, nedanför din perfekta käklinje pulserar på halsen en ven. Dina fylliga läppar är slutna - får mig att länga tills jag dem åter får sluka. Vänder mig ifrån dig då jag känner din arm lägga sig försiktigt om mig. Jag är glad, inom mig slår hjärtat som en lycklig parad. Båda ler - sedan somnar vi om igen. Du är mer än bara en vän, ty du är den enda sanna prinsen. Önskar du inte vore så himla sen...

"Gillade du mig?" Han:"Jo absolut"

Det senaste året har gått långsamt, för utan dig blev allt tomt, ensamt. Jag nådde tillslut mark men jag blev rädd att skadan redan var skedd. Det var kallt när jag såg dig gå in i solen. Vart tog vi vägen? Bara försvann, men nu uppvisar jag dig lite grann att jag mognadsmässigt tagit stora kliv minsann. Väcker oss till liv då jag skriver utan censur på en mur från urtiden vilken bevisar att jag är speciell och står ut ur mängden! Det är kallt när du försvinner ut i vinden, där du går med en annan "vän".

Även om du fångar mig - vart skulle vi landa? I någon annans liv och där tvingas vandra... På mitt rum sjunger jag för dig om hopp utan att du hör för du har redan kastat mig och sagt att det rann ut sanden. All min kämparglöd ratad igen, säg mig vart jag nu ska vända mig, "vännen"?

Något mellan oss som gick fel blev missuppfattat från bådas del. Nu inser du att jag är stark som slåss för dig trots att jag sett dig med henne i en park. Jag är en krigare som fallit ihop av utmattning p.g.a. ändlösa försök att vinna ditt hjärta trots all smärta och även om jag förlorade mycket tid utan att du var nådig att min plåga förkorta så omringar mig nu frid.

Nu vet du hur mycket och varför jag älskar dig, men du vägrar både att hålla kvar eller släppa mig - för du finner ingen anledning att utesluta mig även om du nu är på G med en annan tjej. Det var rättvist när jag var säker på att du skulle hänga med mig, men så blev världen plötsligt blå och jag insåg jag dig kanske aldrig igen kommer få, hur ska detta gå?

Mina ord nedskrivna på kärleksark var förutspådda att falla, men jag vet att ödet kan komma att mirakel oss åter vålla och ge det hela en ny avspark. Ur asksvart bolmande rök skall våra auror då likt i fenix-fåglar stiga tills vi varandra åter kan nå så att vi mera kan inviga och få.

Remembering the past

Months ago, when I was younger - I kinda liked a boy I knew. He was mine, and we were sweethearts. That was then, but then it’s true: I’m in love with a fairytale, even though it hurts cause I don’t have him anymore, but I don’t care if I lose my mind cause I’m already cursed! Every day we spoke we started fighting, every night we met we fell in love. No one else could make me sadder, but no one else could lift me that high above either! I don’t know what I was doing, when suddenly we fell apart. Nowadays, I cannot’ find him - even though we have some contact. But when I'll get his sparkle for me glow again, we'll get a brand new start!

Red Killing Amour

This is my last chanse to tell you what I feel for you: nothing’s going to change my love for you cause you’re the only one I wanna spend my life with boo. I dream about you every night, can’t get you out of my mind. Come back to me now so we can make love on the grass under the moon or elsewise I will die soon. I feel so empty withouth you beside me - with you I was more free than I by myself ever can be. I got a lot a girl need except your arms around me which is all I truely need cause those moments made me feel high as if I smooked weed. Forever journey on Golden Avenues - that’s where we belong cause there we can be forever young, plus sing and dance along. I’ve drifted in your eyes since I said I like you. I can see the violence in your heart fighting against me but Imma´ cover it with glitter of joy cause for me you’re worth more than a million dollar toy. I got that beat in my veins for only one life-rule: "Love is to share" - mine is for you. Just tell me you don’t feel anything for me at all - and I promise to go on and forget we ever happened as if you haven’t made me fall...

Magic in the air

Meter för meter rullade bilen jag färdades i fram i 200 km i timmen. Själen sögs nästan genom sätet ut i luften. Kyligt uppfriskande vind blåste in genom takfönstret och stjärnor tindrade klart på himlen ackompanjerade av en orange månskärva. Basen från musiken dånade genom kroppen och tonerna smörjde in öronen likt massageolja. Orden som hördes ur högtalarna smekte sig in i hörselgångarna. "You belong to me. I belong to you. Fire from my heart burning just for you. I'm in love with you. Feeling that so high. Walking like you do" - what else can I do?

I remember a prison of all memories and I`m drowning in tears. Superman, come and help me please - stay with me. Babe when the lights go down. You walked away and never said goodbye. I tried to hide the pain, but all I see is you. How can I do it ?! I don`t have a clue. On and on. I guess I lost you now you're gone. I remember your voice - calling my name. And I now that someday you WILL feel the same.

Out there somewhere

Get good vibes: say YES to others & things => yes to life. Follow your heart & feelings. Dare.Be optimistic & positive. Stay strong.

Ask that girl/guy out. Take that course in spanish. Do that spontanious trip to lala land. Apply for a new job. Try new things. Look up houses you want to buy. If you want something, just imagine you allready have it - just visualise so you’ll get it! Buy a new perfume, clothes, style, get a new haircut. Take that walk, spread love, give compliments. Call friends, even if they haven’t called you in a long time. Say YES YES YES to almost everything. That date with a guy you might not like? YES, he can lead you so someone better. That booring invitation to some party you don’t feel like going to, you think "why not be home wathing a movie instead"... BUT GUESS WHAT - just go out there, and things will get better. For each oppotunity, each door you get a key to - TAKE IT, lock up the door and watch as glory come your way. Just do it, try. The only time you shall say no is when you risk your own or others health.

Guess what kind of thing I just did which made me feel wonderful? I fixed a date with that guy I’ve loved in 1 year now, but haven’t met/almost spoked to in over ½year... for me, it’s a huge step. Now I know he is ready to meet me halfways, try again, at least after all he feels that I’m good enough too meet - and that gives me hope, and confidence cause’ I realise he accept me how I am, and won’t say no to see me again. 

Stop thinking the worst things about what can happend when you put yourself out there when you risk to be; humiliated, embarrased or hurt - but the true thing is: you only get stronger. Every good or bad thing leads you to a better place or state of mind. It works like magic. Try to say yes to almost everything, and when you truely want something, wish for it very hard. Be happy when you think about it, visualise and one day - you’ll get it. Never stop believing. Never think: "I don’t want" - think: "I WANT" - to elliminate all the bad feelings which cause you troubles. 

Miracles do happend / Mysticá

In too deep

Hon sa att ångesten äter upp henne inifrån, likt ett monster. Jag höll om henne och sa att allt skulle bli bra, att det hemska kommer försvinna, att det bara är att kämpa lite till, tills VI kommit över till andra sidan. Hennes smärta är min, hon har funnits där hela mitt liv - det är min tur att finnas för henne. Hon säger att hon är rädd för framtiden, tänker dem värsta tankarna - men vad vet hon om mina mardrömmar? Mardrömmar som skulle kunna skrämma skiten ur den modigaste Spartanen. Ty jag i dem ser 9-millimeterskulor skjuta hål på henne, ty jag ser hur jag drunknar, ty jag ser hur killen jag dejtat ett par gånger och varit kär i nu i ett år ligger med andra och trivs så jävla bra på toppen där han kan se alla han satt på medan pengarna flödar in. Min framtid är som ett blankt papper - endast jag kan skriva historian på. Jag vill bli betydlig, ge något och få något tillbaka, bli uppskattad, känna att jag har en plats i livets stora cirkel - just nu står jag utanför. Saker håller på att ta form inom mig, jag har fysiskt läkt trots nya psykiska sår. Jag ska bli mer ja-sägande. Våga ta mer plats och bli den jag alltid viljat: en livsnjutare som lever livet inte en gång i halvåret,  månaden, eller veckan utan varenda dag. Carpe Diem.

Succeed and you'll have to be prepared to be crucified

Hon var fin och hade en mytomspunnen kraft att trollbinda men på grund av detta fick hon även efter sig hånfulla flin. Så fort hon mötte nya människor ville dem först interagera i hopp om att henne attrahera genom att ytligt konversera för att därefter hennes vänskap blockera. De enda gångerna de lekte vänskapliga var när de behövde få ut något av hennes artighet, så att de själva kunde lära sig hennes skickligt dolda konstnärlighet. Underbar som hon var, var det omöjligt att placera henne i facket: neutral. Hon var nämligen allt annat än kontrollerbar, ty hennes regnbågsfärgade aura lyste klarare än någon annans själ. Den utlöste enorm energi, tillräcklig att spränga gränser och utvidga en utopi.

     Trots att hon hade potentialen att bli allt hon någonsin vilat så berövade andra hennes lycka genom att hennes band stycka, på hennes akilleshäl trycka. Utan sanna vänner är det svårt att överleva, tänk dig själv att röra dig i en värld du inte känner. Konflikträdd och låg självkänslighet var något som förföljde och förstörde hennes kvinnlighet. Missnöje och åtlöje var andra komponenter i denna cocktail av förrädiska ränder. Hon var sin egen boss, men de högsta önskningarna var att: slippa lida från outhärdlig smärta, utan istället ha ett vettigt liv förståss.

En vis bekännelse

Att vara ifrån datorn är som en befrielse. För första gången på länge befinner jag mig i nuet, kan njuta av livets goda och ägna mig åt sådant jag förut "inte hade tid" för. Ni förstår, jag hade inget tidsbegrepp när jag satt på nätet förr, gränslös, ett faktum jag förtrycke in i det sista tills jag föll ihop inifrån, som om jag vore ett korthus vars vind till internet blåste bort. På mina bloggar kunde jag leka med meningsbyggnader och leta passande bilder - allt för att känna att inläggen jag tillverkade var givande för mig och er, eller att dem åtminstone var på en MVG-nivå - de tog en evighet att skapa. Idag, visare, inser jag hur dumdristig jag var när jag satt framför datorn dagarna i enda tack vare insikter jag fick under min "avgiftning" från internetberoendet. Se på mig nu, fylld av liv. Någonstans mitt i min självmana rehabilitering då jag står och kisar mot solen jag inte sett på veckor på grund av min forna nattliga dygnsrytm så stannar jag upp och tänker: kanske är det såhär jag bör handla: rätt, för en gångs skull. Kliva upp tidigt på mornarna, studera, träna, lägga mig tidigt, undvika tangentbordet, sluta jaga kärleken, sluta vara depprimerad - istället bara leva, träffa vänner, ta hand om mig själv - växa upp.

Tro inte att min skrivkonst är förlorad, jag vill bara vara mänsklig ett tag och tala ut så att ni, trogna läsare, förstår min frånvaro. Jag har äntligen återgått till vardagen, som den bör vara och vet inte om jag är redo att integreras i nätet igen där jag inte bara bloggade utan regelbundet gick in på specifika hemsidor - de var en drog jag behövde hela tiden. Idag, TVÅ veckor sedan ett totalt avkap saknar jag ingenting, utan är en nykter internetmissbrukare => personliga framsteg. Jag har skilt mig ifrån internet och trots att detta "i-landsproblem" kan låta löjligt för er, så inser jag idag att det var det enda rätta, för mitt bästa. Allt eller inget - där har ni mig i ett nötskal. Men pressen från gamla regelbundna läsare om att jag ska skriva igen gör bara att jag känner mig tom på ord innuti, som om jag kvävs just när jag börjat andas... jag tror rädslan för att inte räcka till eller ha "it" längre är den bakomliggande orsaken, så låt mig samla krafter för att låta den nya inspirationen till texter landa. För NY inspiration har jag så det flödar, räcker och blir över - jag vet bara inte var jag ska börja igen. Kanske här och nu, med detta oMystiscá inlägg.

Vissa röker cigaretter, andra dricker alkohol - jag surfar på nätet.

Svart is

Svart, en ofamiljär färg för några år sedan - nu uppträder den överallt, och samtidigt känns detta nya mörker ovant samt kallt. Visionellt ser det ut som svart is och hamnar liksom lite varstans: ibland i maggropen, ibland i tankarna... Jag försöker värma undan denna svarta is med kärlek - delvis går det bra, men halva hjärtat är fyllt av isen endå, likaså tankarna på vänner som försvinner och studierna är fiender eftersom jag knappt orkar ta itu med dem p.g.a. alla oövervinnerliga hinder - prestationsångesten kväver mig. Ingen kan  förstå hur jag känner, okej, det händer, men att det aldrig för mig vänder! Jag sålde min själ för denna hemska känsla, en satsning för ingenting. Idag har jag tur i spel - otur i kärlek. Min familj är det enda som håller mig kvar ovanför jord - utan dem hade jag hamnat överbord och jorden befunnit sig innuti döda mig, som smord. Att leva i en dröm är som att flyta i en lögn - vakna upp och verkligheten hackar på dig som en arg tupp. Motivet är inte alls dolt, därför vill jag göra en revolt, men att erkänna misstag är inte coolt, så jag måste hitta på någon plan som löser allt stort. Jag suktar efter frihet, mitt sinne vill ut, men jag står vid en port utan dörrar eller slut - en surrialistik så klassisk och desperat akut.