Hon var fin och hade en mytomspunnen kraft att trollbinda men på grund av detta fick hon även efter sig hånfulla flin. Så fort hon mötte nya människor ville dem först interagera i hopp om att henne attrahera genom att ytligt konversera för att därefter hennes vänskap blockera. De enda gångerna de lekte vänskapliga var när de behövde få ut något av hennes artighet, så att de själva kunde lära sig hennes skickligt dolda konstnärlighet. Underbar som hon var, var det omöjligt att placera henne i facket: neutral. Hon var nämligen allt annat än kontrollerbar, ty hennes regnbågsfärgade aura lyste klarare än någon annans själ. Den utlöste enorm energi, tillräcklig att spränga gränser och utvidga en utopi.
Trots att hon hade potentialen att bli allt hon någonsin vilat så berövade andra hennes lycka genom att hennes band stycka, på hennes akilleshäl trycka. Utan sanna vänner är det svårt att överleva, tänk dig själv att röra dig i en värld du inte känner. Konflikträdd och låg självkänslighet var något som förföljde och förstörde hennes kvinnlighet. Missnöje och åtlöje var andra komponenter i denna cocktail av förrädiska ränder. Hon var sin egen boss, men de högsta önskningarna var att: slippa lida från outhärdlig smärta, utan istället ha ett vettigt liv förståss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar