Blandade känslor flödar igenom mig. Jag upplever nog den bästa julaftonen med familjen hittills (med undantag från barndomen, de julaftona’ slår allt), men åtminstone det är underbart... men jag kan inte berätta om min högklassiga Jul eftersom jag gjorde det på min "o-anonyma blogg" först vill jag bara säga att jag gjort det jag med sorg sett fram emot i ett par månader (eftersom julen fått vara en anledning till att jag får skriva, då ska man ju säga sanningen...): jag har skickat ett God Jul mail till Snyggó, där jag skrev att jag hoppades han hade det bra och att jag saknade honom. Han får tycka att jag är hur desperat han vill men jag var tvungen för mitt eget samvetes skull att få ut känslorna - för nu vet jag att han kommer se mailet och VETA att det är så jag känner oavsett de tusentals mil som är mellan oss nu. Jag tror inte det skadar, han borde bli smickrad. Hur många rika och snygga killar har inte stött på mig - ändå vill jag ha honom, men han vill inte ha mig, but that’s life. Men när man saknar någon så mycket att det gör ont, så fälls tårar. Min diormascara rinner nerför diorfoundationen på kinderna, men jag ger inte upp hoppet!
Nästa år ska bli guld, jag ska göra om mitt liv: ny livsstil, utseende, allt - till det bättre. Jag trodde att jag var fulländad men det var bara början - jag ska bli så oemotståndlig att alla kommer vilja ha mig. Lyx2008, snart sätter jag igång och jag kommer börja året med lektioner i poledancing bland annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar