Skilda världar

Vi är två hotspots, x-antal mil isärflytandes. Två tvillingöar uppkommna ur olika tider - med skiftande villkor, dom och hår. Endå sammanfaller våra riktningar i livet på den punkt där solens strålar möts ihop genom vårt gemensamma dubbelt så tjocka förstorningsglas över ett atlas. Där bräns hål genom ParierMachén av vårt eldsjälaljus, för vi dansande träffas tills vår vitala glöd faller genom kartan som förbränningsrest. Ur askan skall två fenix-fåglar resa sig mot solen i skyn, redo att flyga skilda vägar.

Motaktion mot alla så kallade "bloggare"

Ni som:

1. Inte kan skriva.

2. Inte har något liv.

3. Inte har något att komma med (varken roligt, intressant eller filosofiskt!)

Kan ni vara så snälla och sluta blogga helt!? Tills den dag ni värdigt uppfyller dessa tre punkter mothårs genom att stryka ordet "Inte".

Tills dess tycker jag att ni skall lägga er tid på det ni är bra på istället. Är bara ärlig, likt en IDOL-jury - som måste stoppa innan de går för långt!

Trött på bloggar där det berättas om "hur dagen har varit" - vem fan bryr sig om vad du åt, hur babyn såg ut när den kröp runt, eller vad du köpt?

En blogg ska enligt mig vara som en bok, med små korta kapitel som väcker läsarens innersta känslor oavsett om de är positiva eller negativa.

Livligt

Du har givna anlag precis som mig till att skapa tumult. En talang du ej är medveten om än, men snart kommer yttra sig alltmer tydligt är pågång att mogna! När du går på gator skall marken plötsligt vika sig för dina fötter och asfalten kommer att häva sig upp som splittrade isflak omkring dig. Strålkastarljuset är på dig, klackskorna likaså. Bara vi som är gudomliga vet hur känslan av att "bli vackert sedd" tvår en in i det innersta av centrum likt Svampen på Stureplan - fast i kött och blod. 

Det är en estetiskt färdighet att fånga ögonkast för sin gåtfullhet och inte "bimbofasad". När man fått mersmak tröttnar man dock snart på förmågan och vill skyla sig bakom dunkla tyger för att se om man med mystiken kan snappa upp blickar, allt bara för att få uppleva hur det är när ses som vem som helst; för sin innerlighet - ej glansiga yta.

IgårIdagImorgon

Borttappad. Vart tog min skrivlust vägen om inte så kastad i en bottellös brunn som uppstod då HAN entrade mitt liv för ½ sedan? Sedan dess har jag tömts på allt som var jag, allt kastades i brunnen tills den vällde över och jag vaknar upp, mig-själv-frågandes: vad fan hände!? Då gömde jag dussintals inlägg om honom mitt liv fyllts med - för att glömma, gå vidare.

Jag har blivit en annan, en ny mognare vuxen-jag. Ser tillbaka på mina texter idag och känslan är som att se på en lillasysters ord. Kanske är det så det ska vara? Oförklarligt föränderligt. Aldrig kan jag bli den jag var då, men mitt jag finns bevarad i historien som ej kan begravas eftersom templet i ruiner skvallrar om dåtidens händelser. Vi skapar dock alla våra egna historior, visare eller dummare - bara vi själva kan bestämma samt avgöra vägen vi väljer - och tar. Era vägar är skogsstigar. Min likt E4...

Carpe diem

Det är bland andra sådana här händelser som får mig att vara livrädd varje gång jag går hemifrån.

Det hade lika gärna kunnat vara jag, eller du. Vilket öde... idag är vi här - imorgon kan vi vara döda.

Ta vara på varje dag!

NYHET

Anledningen till att jag är ganska tyst här...

...är för att jag är ganska högljudd där:

Att Inte Ligga