ALL IN!

Jag förvånas över mitt egna omedvetna. Jag är nära på att falla knäsvag precis invid målet, men nej, det får bara inte hända. Nu är det så nära, så nära - men ändå långt bort. Tro mig, det handlar om några timmar eller dagar, mindre än en vecka i alla fall, sen står jag till porten som kan öppnas på glänt eller stängas förgott. Det är upp till bevis jag ger  mig ut i spelet, ’striden’ är för hårt ord, men spelet helt klart. Vi ska spela schack du och jag, men jag ska visa vart skåpet ska stå - jag ska visa dig hur långt jag kan gå. Detta blir inget vanligt möte, detta kan vara mötet till min potentiella framtid, en häftig, fartfylld, kraftfull framtid. DAMN RIGHT. Jag får inte sabba det här, jag är inte i bästa skick, långt ifrån - men jag FÅR BARA INTE sabba det här för såå mycket står på spel, allt jag byggt upp de senaste åren för oss...Jag ska visa dig vem jag är, precis den du sett av mig hittills fast lite till, mycket till, för i verkligenheten face-to-face spelar allt roll, där är det allt eller inget. ALL IN!

Ett beroende

Fort rör sig stegen, ett två ett två de gå. Fram till platsen tar jag mig där dådet ska ske, i skymundan så att ingen det ska se. Plocka upp - slinka ned. Rutin. Fler blir mer - mer blir allt fler. Själen lämnar, den betraktar kroppen, den skälvande korpen som nyss var vackrare än lunden. Skrockfull inombords - fult dåd utombords. Jag tar mig dit jag vill, men inte hjälper det någe till. Ingen skulle mig någonsin förstå, även om många ertappas och få fritt kan gå. Men alla har vi våra anledningar, brist är min och jag törstar, mer än någon annan i min omgivning.  

Wake me up

Vem skulle mig märka? Då jag sköljts ur leken. Överkörd. Väck mig åter till liv. Jag är Törnrosa och ligger på en kudde av rosenblad, kyss mig och jag är din. Väck mig ur denna mardröm jag inte längre kan leva i. Jag behöver kärlek på riktigt, kärlek för inspiration & kärlek för att väcka själens lustar. Det är en ren nödvändighet, behovet skriker inom mig - det är omöjligt att värja nu, generna har sagt sitt: jag måste få 'mitt'. Jag måste få känna mig som en kvinna och jag måste få känna din kropp, att den kan vara både hård och mjuk - för då vet jag att jag lever. Kom, väck mig och jag är din. (Syftar på en speciell kille).

Skönheten från ovan

Jag, gudinnornas gudinna spatserar i skolan. Klack klack klack, höga klackar gör mina spiror oändliga. In i en korridor jag går och blickar jag får. Närmare bestämt 20 par ögon blickar nyfiket på min skönhet. Glansiga hår, otroligt jämn brun sammetshy, rosiga kinder, rosa läppglans på fylliga läppar, perfekt söt barbie näsa, ögon att dö för - blicka i min själ och du förstummas. Ögonfransar 2 cm naturligt långa, Diormascara på förstås. Ögonfärgen i mulerade nyanser: grönt/blått/ljusbrunt/grått - allt finns där. Ögonbryn lagom tunna, men naturliga i symmetrisk bemärkelse. Rynkfry hy. Svallande naturligt hår i alla nyanser, genetiskt, inga färgmedel. Kroppen behöver vi inte ens gå in på, men den starkt klara färgen på linnet gör sitt - jag liknar en blomma.

- "Hej! :)" mina öron hör.

Jag ser på killen, ler utan att visa mina vita tänder med perfekt C-rad och med en stum suck går jag vidare. Efter mig lämnar jag kvar en åtråvärd söt parfymdoft.

Han förtjänar inte mitt hälsande. Inte heller de många andra som hälsar på mig i samma situation som honom. Jag är värd mer, min stolthet har jag i behåll. Jag väntar på prinsen, än har jag några år på mig...

Be gorgeous

Antingen så är man inne - eller så är man ute. Det finns inga mellanting: klarar du av att stå på tå på en tröskel t.ex?

Jag vet var jag står: på tröskeln, haha. Hur tar jag mig in? Det är likt en genomskinlig hinna mellan det s.k INNE och UTE för mig - och jag står mellan dom.

Jag behöver bara röra mig ett par centimeter åt det ena eller andra hållet för att komma in eller ut. Står jag ute - så är jag det bokstavligen. Inne innebär magi och en ny tidsepok kan ta vid.

Klart man vill vara inne - men att just kunna kliva genom den där genomskinliga barriären som ändå är av en så tjock hinna - är svårt.

Om vi tar det utan gåtor: jag har en strävan inombords till att förbättra min sociala status, rank, rang ja kalla det vad ni vill. Då skulle livet bli mer farfyllt... varför jag inte är där än? För jag är för kräsen av mig, ibland lite asocial och allt bottnar i halvtaskigt självförtroende från och till, jag ser bra ut - men skulle sett bäst ut om jag bara gick ner 5 kg som man säger... haha. Ju mer utstrålning och vild man visar sig vara - desto lättare förbättrar man läget och kliver in till det som kallas INNE.

Jag ska dit, jag har bara lite kvar att ordna först ...

Vishet

Ni, mina trogna läsare kanske undrar varför jag inte bloggat på en månad? Svaret är inte helt enkelt men jag ska försöka streta ut det hela, men vem försätts inte i tillfälliga svackor? Dels så har jag försjunkit lite i mig själv och inte orkat dela med mig på samma sätt som förut - bloggeriet var helt enkelt inte av högsta prioritet och dels så har jag inte haft tillgång till internet lika mycket p.g.a modemfel. Jag ber om ursäkt för detta då jag ser att ni tappert besökt mina bloggar (speciellt denna) då jag brukar skriva så mycket att det brukade vara rusningstrafik här i vanliga fall. Ska försöka bli bättre med bloggandet nu, ni kommer som vanligt få höra om mina äventyr här i livet, jag lovar er att det blir läsning på MINST lika hög nivå som förut, om inte än bättre vilket jag är säker på för med tiden blir man allt visare! 

Ta hand om er och skriv till mig om det är något ni vill säga...

Väl mött! / Mysticá

Det var tider

Ett rent sinne är vad man bör eftersträva för att nå ro i själen och därmed sin vardag, men många kan inte konsten. Synder som lathet, avundsjuka, begär, snålhet, fåfänga/arrogans, ilska, omåttlighet/hetsätande är en sak, men jag skulle vilja lägga till våld/kriminalitet och lögner därvid. Det som smutsar ner ens sinne mest är beroenden som förstör för andra. Likt rökning leder till cancer fungerar andra beroenden på samma sätt, de leder till fördärvet förr eller senare oavsett vilket berodende det handlar om. Genom att vara "ren" i sinnet kan man leva sitt liv fridfullt men detta kan även smutsas ner av tvång utifrån som gör att man smutsar ner det omedvetet. Låt mig förklara med ett exempel:

Nyligen såg jag ett program på TV om en svensk som åkte och intervjuade samma dalabor i Indien varje år, givetvis blev han vän med dessa frändliga indier. Indierna i sin tur var frikostiga och berättade om deras fridfulla tillvaro. De levde av sitt egna jordbruk, fällde coccos nötter och samlade folket till stora fester med trummor. Allt var lungt fram tills civilisationen trängde sig på. Folket ville skaffa stenhus istället för lerhus (som blev invaderade av termiter) och startade därför caféer som tyvärr skräpade ner. Samtidigt byggdes en skola och folket började leva mindre av jordbruket när barnen inte längre hjälpte till lika mycket p.g.a studier. En man låstes in i fängelse för hashbruk - trots att det var turisternas innehav. En motorväg byggdes nära byn och livet hade förändras radikalt. Människorna kände sig otrygga, rädda. Det var bättre förr.