Mornie Utúlie

Ber inte om medlidande från ert håll - enbart sympati. Mörkret har kommit. Status: onåbar utan att någon kan lokalisera mig. Likt gladiators sista scen entrar jag på prov riket i blåa toner och för handen genom det höga gräset som smeker lätt mot fingrarna. Det bländande ljuset syns, jag ser tillbaka där allt väntar, en del gott men mest stenhårt. Bör ta sista steget ut men står kvar. Vattnet bildar små vågor över isytorna av hopp på bryggan - men ej utför. Lusten att svepas iväg är stor, men rädslan för den stundande kylan starkare. Januari-solljus i sikte, nästan värmandes mot min rosiga kind. Natur orörd inom mina vyer - jag är hemma. Snyggós mysiga hus inom räckhåll, så fasligt nära men så ofantligt långt bort. Oh,take me back to the start when we weren’t apart.  

Förbannade pälshysteri

Tänkte ge upp bloggen, men nu skriver jag i alla fall. Som vissa trogna läsare märker har jag inte skrivit något på ca 2 veckor - längsta uppehållet någonsin. Ni väntar er en förklaring men den är en mix av ting. Orkar dock inte skriva om min livssituation nu, tar upp djurplågeri istället :

Kolla absolut INTE på den här videon  www.youtube.com/watch , jag trodde själv att videon var OK men nej. Jag fick den skickad till mig via mail, tydligen något slags kedjebrev mot djurplågeri. Känslorna jag får inombors av den här videon är övervälmande. Det är så hemskt att jag ej finner ord. 

På videon: Det söta lilla djuret, vid liv och utan någon bedövning - naket avklädd bokstavligen. Kroppar tätt som tätt legandes brevid varandra i väntan på att dö ifrån tortyren, likt i ett koncentrationsläger fast VÄRRE. Muskler mot muskler, blod mot blod, ligger de stackars  krabaterna och undrar vad f-n som håller på att hända. Blåst, kyla, solljus, hånande skratt & människor - deras sista syn av världen. Pälsen som djuret alltid haft är plötsligt borta, det är som att vår hud vi alltid haft plötsligt skulle tas av. YTA / INSIDA, vad ser du?

... Jag önskar de kunde skära upp djurplågarnas/päls-industrimänniskornas skinn så att deras fulhet kom till syne. De skulle få se dagens ljus med blod vällandes nerför ögonen ifrån ögonbrynen m.m. De skulle känna hur det känns när luften strömmar mot blottade muskler/blod/vävnad utan hud. Jag vet hur det känns för jag har fått en bra bit hud djupt avskärd på ett ställe och tro mig, man känner:

1. Hur man äcklas av synen att huden inte finns där den ska.

2. Hur NAKET det känns när syret angriper den blottade vävnaden.

Och 3. Den olidliga smärtan som inte går att beskriva med ord.

Tänk er detta, fast över hela kroppen... Varje gång jag ser på mina ärr, mår jag illa när jag tänker tillbaka på hur det i stundens hetta kändes. Ändå är ärren bara en liten bråkdel av smärtan vid total "hud-avklädnad". Köp inte äkta päls. Stoppa djurplågeri! Jag funderar på att bli vegetarian.

Typically

A Universal Beauty - that's me? All this kind of boys have showed they want/like me:

Rich, tall, short, black, handsome, white, yellow, thin, fat, shaped, trained. 

But still, the one I´m in love with - don’t want me. Die.