Jag skulle vara dig, du skulle vara mig, vi skulle vara en och må som en piggelin. Glaciärer skulle inte smälta, inte jag heller som en glass-dessert... Jag skulle bara måla, skriva och sjunga dagarna in och ut ty energi skulle falla ner från himmelen och trigga konsten. Bo i ett penthouse 10 meter ifrån det varma havet, långt bort ifrån stress-storstads-navet. Ord skulle flyga ut ifrån min själ surrande som bin, in i ditt hjärta och ingen skulle stoppa mig från att dricka mitt vin. Detta är min dröm, men det är mer än en dröm; min drömvärld, ty jag vill leva i den utan krig och farliga män. Jag vill kunna röra mig ute om natten utan att vara rädd för större "rovsjur" än björnen och katten, skräckfri från död, sjukdomar och kanibali. Det verkliga livet är för smutsigt givet, vilket får mig att längta efter att ta det fantastiskt fräscha klivet ut ur motivet. Jag skulle inte spendera mina dagar på att leta i förfluten tid, söka efter glömda dagar i minnet som om jag vore paranoid. Jag hade inte varit så känslig, utan lättare lämnat saker bakom mig. Oavsett väder hade jag lärt mig att ändras - ändra på mig med tiden och alltid när jag ville ha en perfekt man skulle han uppenbara sig precis brevid mig; han skulle hålla om mig, behandla mig rätt och säga mig att allt skulle lösa sig. Vi skulle vara kära i varandra, tillsammans vandra samt aldrig dras till andra.
